Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den nya tyska dramatiken. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya tyska dr am a ti k en
Sohn». Dialogen, skriven i blankverser,
stiger och faller mellan de olika
medlemmarna av denna familj, detta släkte. Var
och en trevar tillbaka till sina urkänslor
och urdrifter, bror och syster drivas
samman för att åter släppa varandra, modern
biktar sina känslor för att plötsligt
angripas av sina egna barn, den ena sonen
störtar sig utför en mur; när soldaterna
komma tillbaka växer modern till
ankla-gerska för alla mödrar och stötes ned.
Soldaterna tåga ned i dalen, där kriget
rasar.
Man anar vad Unruh har velat skildra
men icke heller mer. Krigets verkan på
sonen, dottern, modern, på släktet, på folket,
blodet mot blodet. Tyvärr är den
klangfulla diktionen till den grad dunkel och
svulstig, rör sig med så många abstrakta
föreställningar, att dramats syfte blir
oklarare ju mera man sysslar med detsamma.
Det är en själ i konvulsioner som skrivit
det, en diktare en smula i släkt med den
förshakespearska skaldetypen. Möjligt att
hans yra dämpas i följande delar.
Vida klarare är ett debutdrama av en
politiskt ryktbar student, Ernst Toller, en
av den röda arméns anförare vid den andra
revolutionen i München. Dramat Die
Wandlung är slutredigerat under en
fängelsesejour före revolutionen. Det förtjänar
tilläggas att Toller som frivillig drog ut i
kriget. Han är en entusiast, en typ för
den evigt unge studenten. Ser man icke i
hans levnadslopp den röda tråd som
förbinder honom med den unge Schiller?
Die Wandlung, för kort tid sedan
uppfört av den nya skådebanan Die Tribüne i
Berlin med stor framgång, är ett
revolu-• tionsdrama. Det slutar med följande kör:
Brüder recket zermarterte Hand,
Flammender freudiger Ton!
Schreite durch unser freies Land
Revolution! Revolution!
Hjälten bär det betecknande namnet
Friedrich och uppträder både som
realistisk gestalt i skötet av sin familj, i kriget
mot vildarna, och som symbolisk figur i
olika gestalter, som straffånge, bergklättrare;
även döden antar de mest olika masker,
visar sig som »Andens fiende» i gestalt av
en soldat, en professor, en domare.
Friedrich kämpar med en ynglings hela
lidelse om en världsåskådning och utveck-
Ernst Toller.
lar sig från nationalist — han deltar i
kriget — till en människornas vän, som
talar till folket och uppmanar det att bli
fria människor, sedan vetenskapen, staten,
kyrkan lämnat dem i sticket. För egen
del begär han intet, och han visar bort en
ung flicka, som vill ge sig åt honom, till
den grad är han fylld av tron på sin egen
mission att visa mänskligheten vägen mot
den nya lyckan, broderligheten, friheten.
Denna yngling är hänförande i sin unga
tro, rörande i sin omogenhet. Omkring
honom grupperas människor av de mest
olika slag, alla mer eller mindre bundna
av kriget, och hans omvandling sker under
inflytande av krigets gräslighet, som
flerfaldiga gånger skildras med ohygglig
visionär kraft, mest genialt i den oförglömliga
scenen mellan stängseltråden, där benranglen
uppföra sin dans — — —-
Ernst Toller är ett rikt löfte.
Reinhard Goerings »Sjöslaget» är
fulländning. Vad han i övrigt producerat
står dock ej på samma höjd som detta
även formellt oantastliga drama om de sju
matroserna i ett pansartorn, alla under
intryck av det slag som en gång måste
komma och nu ändtligen bryter ut, ett slag
som dräper dem alla. Men om krigets
realistiska ohygglighet kommer oss nära
tack vare författarens geniala idé att
gestalta detsamma innanför ett pansartorns
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
