Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Frederik Poulsen och Delfi. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin P:n Nilsson
orakelsvar, somliga bragte guden tackoffer,
vart fjärde år samlades en väldig skara
från alla grekiska orter till de pythiska
spelens idrottslekar och musikaliska
tävlingar. Där sä många träffades, spelade
köpenskapen sin roll. Templet tjänstgjorde också
som bank. Men Delfis existens berodde på
oraklet. Vad var oraklet? Varpå berodde dess
makt? Det är den stora frågan, åt vilken
Poulsen ägnar inledningskapitlen. Sant är,
att oraklet svarade icke blott på de stora
frågorna utan väl oftast togs till råds i
livets trivialiteter; sant är, att den
rådfrå-gande oftast ej blev klokare, då han fått
sitt svar, men den oerhörda makt över
sinnena, som Delfi förvärvade under
århundradena före perserkrigen, kräver en
förklaring. Tidens djupa religiositet klyvde
sig i två strömningar, lagiskheten och
extasen. Apollon representerade den förra
men föraktade icke den senare utan tog
extasen i sin tjänst och tämjde den. Han
trädde i förbund med Dionysos och
inrymde honom en plats i kulten. Hans
sierska Pythia spådde i extatisk yra, och
hans präster tolkade hennes brutna ord
och satte dem på vers.
Tidens stora verk var att skriva lag
både för det profana och det religiösa
livet; det är Solons tid. Religiösa lagar
kräva mer än mänsklig klokskap; de kräva
gudarnas medverkan. Delfi är ännu för
Platon den högsta auktoriteten i religiösa
frågor, under dess inflytande ordnades
kulten och avfattades de sakrala lagarna, men
dessa grepo djupt in i de borgerliga.
Blodshämnden var en helig plikt, dess
avlösning av ett strafförfarande skedde under
Apollons medverkan. Kalendern reglerade
det borgerliga livet, den uppställdes först
under Delfis medverkan för att reglera det
religiösa. Tidens stora folkrörelse var
emigrationen från Grekland till Medelhavets
alla kuster. Delfi framstår som ledaren.
Det är ingen allt för stor överdrift.
Kunskap om avlägsna länder var då
svårtillgängligare än senare. Var skulle man söka
goda råd utom på en ort, där
underrättelserna samlades från alla kanter? Man
gjorde det också. Mera omtvistat är, om
Delfi bidragit att höja moralen. Dess
moral har som ali prästerlig varit ritualistisk,
men i tider, då rätten sitter i spjutstångs
ända, är också en ritualistisk moral ett
stort framsteg. Och Apollon förstod att
inskärpa den och gick så långt, att han
icke blott såg till händernas utan också
till hjärtats renhet.
Apollons tempel och heliga område
fylldes så småningom med byggnader och
konstverk. Den som besökte det, kom till
ett verkligt nationalmuseum för grekisk
historia och grekisk konst. När han trädt
in genom porten hade han på ena sidan
ett minnesmärke över Athens fall för Sparta,
på den andra ett över Spartas fall, för att
icke tala om en rad av andra monument,
som hugfäste andra strider mellan de
grekiska städerna. Vägen steg i sick-sack
mellan »skattehusen», som åtskilliga stater
byggt för att förvara votivgåvor, som ej
rymdes i templet. Vandraren fick en kurs
i den arkaiska konstens utveckling ■— i
fynden dominerar denna. Han kunde
beundra metoperna på sikyoniernas
skattehus —, den naiva gracen hos den lilla
Europa på den mäktiga tjuren, det väldiga
kalydonska vildsvinet, Dioskurerna, som
återvände med sina rövade oxar i noggrann
marsch, som det hövdes väldisciplinerade
hopliter. Därefter kom han till sifniernas
skattehus. Även dess förhall uppbars av
två kvinnogestalter i stället för kolonner.
Dess fris, ett verk av en något yngre
mästare av den levande och sunda, på samma
gång rika och sirliga joniska konsten,
skildrade gudarnas strid med giganterna och
en lång rad av myter, över ingången en
gudaförsamling liksom på Parthenon.
Athe-narnas skattehus var ännu yngre, enligt en
betvivlad uppgift, som förf. hävdar av
konsthistoriska skäl, byggt till minne av segern
vid Marathon. Dess metoper framställde
Herakles’ och Theseus’ bragder. På
väggarna voro inristade hymner till Apollon
med notskrift.
Man stod nu nedanför stödjemuren till
tempelterrassen. Den var täckt av
hundratals inskrifter och skyldes av en kolonnad.
Här var Sibyllans klippa, här var Modern
Jordens helgedom. Här reste sig
monument av en form, som då var omtyckt, på
toppen av en hög kolonn, t. ex. naxiernas
sfinx, akanthuskolonnen med danserskorna
och framför templet ormkolonnen med den
gyllene trefoten, som erinrade om segern
över perserna. Templet blev upprepade
gånger förstört av eld och jordbävning och
ombyggt. Av det som uppfördes i slutet
av det sjätte århundradet äro många skulp-
2IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
