Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
den närmaste uppgiften att ordna och samla
detta redan inhöstade till något
menings-fnllt. Framför allt måste vi värna oss emot
denna flanörpsykologi, som försökt inbilla
oss att en mans väg till ena pigo eller ett
kaféhörn äger sådana avgrunder av djup
pessimism och meningslös grymhet.
Gentemot detta ömkliga grävande i egnas och
andras själsliga skrymslen måste vi sätta en
strängare och mer summarisk
människoframställning. Är en sådan »plötsligare och
enklare syn» romantisk, så åsyftar den i
alla fall inte samma flykt från verkligheten,
som nittiotalsgenerationen så ofta kom in
på, utan den innebär tvärtom en
behärskning av den. Det stora förebildliga
exemplet ger oss Strindberg, när han på sin
ålderdom samlar upp sin tidigare naturalism
till väldiga visionära fresker av människornas
drömspelstillvaro. När Ekelund suveränt
behärskar sin överkänsliga sensibilitet, så att
han når till ett oberoende och lidelsefritt
fågelperspektiv, erbjuder han en annan
och mycket viktig utgångspunkt för de unga.
Ingen av dem synes på långa vägar nå
upp till förebilderna, och därför kunde
deras nya ansats verka meningslös.
Bortsett från att ansatsen i ali rimlighets namn
ej får bedömas lika strängt som insatsen,
så äger den generation, som upplevat
världskriget, en alldeles ny erfarenhetsvärld att
komma till rätta med. Flanörfilosofin hörde
med i det andliga kölddraget före
världskriget. De nya författare, som äro värda
detta namn, söka uppleva den stora
världskatastrofen, genomtränga dess
meningslöshet för att till slut samlas till den lilla
fylking förtvivlade idealister, som trots allt
vilja tro på återuppbyggande faktorer eller
åtminstone förbittrat kräva någon slags
mening i tillvaron.
Ingen här hemma har så konsekvent
och medvetet inspirerats av världskriget
som Pär Lagerkvist. Påtagligast skedde
detta i krigsnovellerna Järn och
människor 1915, men i varje senare verk finnas
tydliga spår av krigets olika skeden. I
hans sista bok, Kaos, är det kanske
fredsslutets stora bankruttförklaring som närmast
sysselsätter honom. Det är på intet sätt
någon allegori utan endast en oförfärad
tillämpning av den livssyn, som tagit sig
uttryck • i det stora kraftspelet, på rent
konstnärliga motiv.
Boken börjar med ett drama, fortsätter
med prosastycken och slutar med vers. Det
är kanske en djärv konstruktion, men mig
förefaller det som dramat närmast tillhörde
en redan tillryggalagd väg, prosan vore det
mest lödiga och fullviktiga, och versen gav
de rikaste framtidslöftena. Denna
värdering, som jag i det följande skall söka
motivera, ger mig i alla händelser rättighet
att behandla det svårpreciserade verket i
denna översikt.
Dramat Himlens hemlighet är tydligt
skrivet ut ifrån världskrigets erfarenheter, och
det är mycket meningsfullt, att scenen för
Lagerkvist växer ut till ett väldigt halvklot.
Man skymtar det osäkert belyst av ett
ärg-grönt ljus, men högst uppe på välvningen
står en gubbe och sågar ved, ser sig aldrig
om utan låter blott vedhögen växa
oemotståndligt och ständigt likformigt. Längst
ute till vänster sitter i profil en väldig
grovlemmad man iförd köttfärgade trikåer
med svart bälte om länderna. Han leker
med människodockor och knipsar huvudet
av dem en efter en och låter dem så
försvinna i ett bottenlöst mörker. Detta är
den hemska inramningen för de på
mellanplanet handlande. Där sitter en vansinnig
Pär Lagerkvist.
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
