Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Almqvist som resenär och diktare. Av Ester Brusewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist som resenär och diktare
topografiska studier. De ha tydligen
varit avsedda endast för honom själv,
innehålla sällan utförda naturskildringar
och äro i övrigt rätt fragmentariska,
men kompletteras av en hel del kartor.1
De anteckningar, som äro bevarade,
härstamma troligen alla från slutet av
1830-och början av 1840-talet.
I fråga om Baron Julius K*, där
reseskildringen som nämnt för första
gång är fullt genomförd, kan man göra
en ganska noggrann jämförelse mellan
stoffet och diktverket. Man finner
sålunda den förtjusande skildringen av
Vadstena och Ombergstrakten i
äppel-blomningstiden skisserad i ett brev till
systern Louise från resan till
Östergötland 1827.2 Genom ett par andra
brev är man i stånd att visa, att
intryck från en annan resa också spelat
in. Almqvist besökte i juli 1829
vänner i Västergötland och vistades
någon tid på Gelsebo gård i nordöstra
delen av detta landskap nära Vättern.
Resan dit ner företogs, som framgår av
breven till hemmet, genom Nerike. Då
sällskapet från Jaktslottet lämnade
Östergötland, begåvo de sig över Vättern till
Julianus’ gods i Västergötland och
därifrån vidare genom Nerike till Jaktslottet,
sålunda delvis samma väg som
Almqvist själv farit, fast i omvänd riktning.
Också antecknar Tant Eleonora i den
resedagbok hon för herr Hugos räkning
för samma platser som Almqvist nämner
i breven till hemmet.
Om man än inte kan utpeka platsen
för Julianus’ slott, kommer man det dock
ganska nära: det ligger i den sjörika
trakten i Västergötlands nordöstra hörn.
En märklig detalj visar var Almqvist
1 Ruben Berg har närmare redogjort för
deras innehåll i en artikel i Svenska Dagbladet
30. 3. 1913, Almqvists bok om Sverige.
2 Påvisat av Ruben Berg, Hvar 8 Dag
1913. nr 22.
i fantasien dvaldes, när han skrev Baron
Julius K*. I brev från Gelsebo till
hustrun berättar han om resan dit ner:
»När vi foro öfver bron vid Lassåna
bruk, höllo hästarna på att skena med
oss, men hvilket dock ej blef af.» Jag
påminner om hvilken roll Lassåna spelar
i Baron Julius K*. Det var där som
baron Julius första gången såg Cecilia och
räddade henne och Andreas från att
störta i ån, en händelse som blev
ödesdiger. Tant Eleonora berättar i sin
dagbok, att då hon med sitt sällskap, efter
att nyss ha lämnat Julianus’ slott, for
över Lassåna bro, höllo hästarna på
att rusa mot brons ledstänger, och hon
har svårt att komma ifrån tanken på
Lassåna den dagen.
I detta sammanhang kan nämnas att
minnena från färden över Tiveden ligga
bakom även andra verk än Baron
Julius K*. I Hinden, där ju också
Andreas’ och Cecilias olyckliga
kärlekshistoria spelar in, förekomma ett slags
anteckningar av Andreas. Utan
sammanhang med det övriga står följande:
»Vid Bodarna gömmes ett svärd, som skall
vara efter en gammal kämpe Ramunder, den
jag icke känner till. När man kommer söder
om Ramundaboda i de höga backarna och
nedanför får se Finnerödja kyrka, så har man
en vild, vild utsikt, som jag såg den 13 Jul.
kl. 5 e. m.>
I samma brev till hustrun, skrivet
den 7 juli från Gelsebo, där Almqvist
berättar om färden över Lassåna bro.
skriver han:
»Ramundaboda, eller Bodarna är ryktbart
för fältslag och krig, som stått der i trakten;
der [lågo vi tredje natten. Ännu visas här
Ramunders Svärd, som är två alnar långt. Så
snart man kommer ifrån Bodarna så begynner
Vestergötland. Här år i början mycket vildt
och likt Skillingsmark.»
De »fältslag och krig», som stått i
närheten av Ramundaboda, ha också
givit Almqvist stoff, då han berättar
247 ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
