Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gottlands medeltida konst. Av Efraim Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efraim Lundinark
Bro kyrka. Interiör mot öster.
Sveriges kyrkors arkiv.
land med dess kalkvita landsvägar och
blomstersmyckade ängar, med murgröna
och mullbär, med ett tacksamt stenmaterial,
kalksten som vitnar till marmorblekhet
eller som flammar röd, och sandsten som
är sammetslen och sidenskiftande, med
kärva, inåtvända människor, skaldens
»Östersjöns pärla» medsagans »Vineta».
Generationer av våra arkitekter ha
på Gottland lärt sig medeltida arkitektur.
Många av dem ha efter detta blivit
renstil-entusiaster, andra ha trott sig fått
syn på svensk stil. De bästa återigen
ha i minnet behållit det väsentliga:
Enkelt uppdelade, sparsamt genombrutna
fasader (Follingbo, Dalhem),
himmelssträvande torn med romanska, tunga
jordvåningar och gotiska, lätta
påbyggnader (Stenkyrka, Tingstäde), luftiga
interiörer med sköna bågar och valv
(Fole, Väte); borgbyggnadsarkitekturens
lugn och förnämhet (Grötlingbo kyrka
och Visby ringmur), romanska
bågställ-ningars allvarliga rytm (Roma
klosterruin) och gotiska välvningars och
masverks spröda klang (Visbys S. Karin).
Arkitekturskulptörerna ha mycket att
lära av Gottland. Se på hur
stenre-lieferna underordna sig byggmästarens
verk! Därför undertryckas de ej. Nu var
det ofta så, som ovan visats, att
byggmästare och stenmästare voro samma person,
vilket givetvis förenklade problemet.
Man behöver ej resa till sydligare
breddgrader än de som skära Gottland
för att få näring för sitt tvivel på
friskulpturens berättigande, d. v. s. den
friskulptur som produceras som sitt eget
ändamål, utan förbindelse med arkitektur
eller fast mark. Vad har, ur
skönhetssynpunkt, en madonna eller ett krucifix
på ett museum att göra? En aldrig så
maskstungen bild i sin nisch eller en
Kristus på sitt kors i triumfbågen (Öja,
Rone) eller en låt vara starkt förvittrad
funt på riktig plats (något så när i
Endre) är en vackrare syn än de bäst
preparerade exemplar i långa rader i
dammfria utställningslokaler. Tyvärr är
det nog så, att den som vill det sköna
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
