Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gottlands medeltida konst. Av Efraim Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efraim Lundinark
»Jag har sällan», berättar Roosval i Kult
och konst 1908, »blivit mer överraskad
än då jag, vid inträdet i den lilla enkla
kyrkan, får se denna person, ett översirligt
snidat, målat och förgyllt underverk.. .».
Och hur länge skall den byzantinske
krucifixus i Bro kyrka veta att freda sig
för klåpare och andra oförståndiga r Nu
står den korsfäste, halvannan meter hög,
uppställd på norra sidoaltaret.
Ursprungligen har han hängt i den nu försvunna
apsidkyrkans (Bro I:s) triumfbåge, är
således från 11 oo-talets senare hälft och
samtida med jungfrun i Viklau. Silver
och guld på ländklädet lysa ännu i
oförfalskad glans, men anletet är
»uppsnyggat». Sådan barbarism har dock
Viklau-madonnan skonats ifrån.
Bro! Du läsare som har färg på
paletten och kan föra penseln, föreviga
denna helgedoms interiör! 16-och
1700-talen ha förenat sig och gjort den
medeltida, allvarliga byggnaden till en färgernas
lustgård. Kor- och långhusväggarnas
stor-bladiga brandgula, rödkantade rankor,
altaruppsatsens guld- och grönlinjerade,
röd- och vitmålade sandstensytor,
läktar-fasadens kornblomsblåa fält med vita, röda
och mörkblåa rokokoornament,
byzanti-nerns metallglans, predikstolens röda,
gröna och guld; detta skall njutas och
målas då eftermiddagssolen i augusti
just skall till att lämna kyrkorummet.
Då finns där legend, historia och
mystik. Eller Ekeby, som hur skröpligt
mycket där är, dock är vackert även
då förmiddagssolen sticker in genom
korfönstren. Och Ganthem, Martebo,
Mästerby. Visserligen ser jag varje
sommar nya färgflagor på golven, men
jag rädes för något än värre än
bortfallen gammal fin färg, nämligen
påsmetad ny. Ardre! Hemse! Dalhem!
Dock, försyndelserna i dessa tre kyrkor
uppvägas delvis av vad som så
skickligt gjorts i Bunge och Endre.
Gottlands medeltida konst är som
helhet förmer än alla andra svenska
provinsers, ej ens Skånes undantagen.
Som redan vidrörts har det bästa
understundom fått en lycklig inramning av
1600-eller 1700-tals provinsiell bondekonst.
Det är 1800- och 1900-talens
restauratorer och byggmästare som komma oss
att likt F. W. Scholander säga fula ord.
I ett brev till P. A. Säve 1851 skriver
den i Gottland så käre professorn:
». . . sedan, Säve, krypa vi upp i en
pinnkaret och fara vår ö omkring. Vi
rita, vi äta med präster och språka med
bönder och se mycket och fundera över
det vi se, glädjas över vad som varit
och släppa då och då en liten anständig
svordom över vad som är.»
S t e e l i ef, »ikon», i Bro kyrkas yttermur.
Sveriges kyrkors arkiv.
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
