Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kring Gustaf III:s-porträtten av Lorenz Pasch d. y. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Hahr
mycket nära till hands, men huru ofta
och icke minst i vårt land lämnas icke
vid karakteristiken av en historisk
personlighet de med denna samtida
konstnärliga avbildningarna alldeles å sido.
Så har ingen tecknare av Gustaf III:s
tidevarv eller person fäst något egentligt
avseende vid samtidens porträttskildringar
av denne, säga vad man vill, dock
individuellt och genialiskt lagde monark.
Ett rätt stort antal Gustaf III:s-porträtt
har likväl sedan länge varit allmänt känt,
men ännu föreligger icke någon samlad
undersökning av desamma, även om i
de konsthistoriska monografierna över de
gustavianska konstnärerna icke så få av
dem kommit till tals.
Ingen av de svenska regenterna har
i målning och skulptur avbildats så ofta
som Gustaf III. Det vore då Karl XI
och Karl XII som möjligen häri kunde
försöka en tävlan.
En hel rad betydande konstnärer ha
skildrat honom som kronprins eller
konung: Scheffel, Gustaf Lundberg, Lorenz
Pasch d. y., Per Krafft d. ä., Roslin,
Breda, Pilo, Hall, Lafrensen, Sergel, för
att nu ej tala om ringa kopister. Men
för de nämnda har konungen suttit modell.
De allra flesta målade porträtten stamma
emellertid från Lorenz Pasch d. y.
Denne konstnärs skildrare intendenten
Sixten Strömbom känner ett tjugotal,
men utom de av honom förtecknade
finnas ytterligare andra, och flera torde nog
efter hand kunna uppenbara sig. Utan
överdrift kan man påstå, att den yngre
Lorenz Pasch är konung Gustafs
egentlige porträttmålare, liksom Sergel är hans
porträttskulptör. Andra
porträttskildringar ha mer av en tillfällighet kommit
till, så t. ex. de ryktbara Roslinska
skapelserna, som uppstodo under målarens
vistelse i Stockholm 1774—1775-
Anledningen till dessa rader är
fyndet av ett större av Lorenz Pasch utfört
porträtt av konungen, som givet måste
betraktas som ett mästerverk; d. v. s.
upphovsmannen har varit alldeles okänd
och porträttet över huvud taget föga
bekant.
Vad först konstnären angår, hänvisas
till dr. Strömboms 1915 utgivna
värdefulla monografi.1 Sin utbildning hade han
förvärvat först under Karl Gustaf Pilos
ledning i Köpenhamn 1752—1757, sedan
i Paris, där han arbetade dels vid
akademien, dels i Pierres, Deshays, och
Bou-chers atelierer, men av betydelse blevo
även den undervisning han fick och det
obestridliga inflytande han rönte av sin
berömde landsman Alexander Roslin.
Återresan företog han 1764 över
Flandern, Holland, Tyskland och
uppenbarade sig på hösten 1766 i Stockholm,
där han 1771 blev kunglig hovmålare,
fast utan lön, 1773 ordinarie professor
vid konstakademien, till vars direktör
han valdes 1793, en befattning som han
behöll till sin död 1805.
Av omständigheternas tvingande makt
blev Pasch aldrig annat än porträttmålare,
fast nog även han en gång drömde om
högre mål. Det blev emellertid hans
uppgift att i hemlandet åt »porträttet i
olja» återvinna dess forna genom
Lundbergs insmickrande pastellkonst skadade
prestige, och i den 1768 hemkomne Per
Krafft d. ä. erhöll han häri en
bundsförvandt, på samma gång som en farlig
medtävlare. Dessa båda äro våra
främsta i Sverige verksamma gustavianska
porträttister, flitigt anlitade av hovet,
aristokratien och den högre
borgarvärl-den, ehuru Pasch hos de förstnämnda
tyckes haft försteget. Det är framför
allt i hans skildringar som tidens
förnäma Sverige träder oss till mötes.
Utgången ur rokokons skola, modi-
1 Sixten Strömbom, Porträttmålaren Lorenz
Pasch d. y. Stockholm 1915.
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
