Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Polen. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred fetisen
ståtliga epopéer, än i en visionär mystik,
och den bröt hejdlöst fram efter den
politiska undergången i Mickiewicz’,
Slo-wackis och Krasinskis sublima
messia-nism. Modersmålet var en helig skatt,
som ej kunde förstöras genom våldet;
tidningarna i det preussiska Polen
uppfordrade oupphörligt barnen att tala sitt
modersmål för att motverka den
preussiska skolundervisningen, och i samband
med det polska språkets och litteraturens
odlande omhuldades livligt de
humanistiska vetenskaperna, särskilt Polens
historia. På grund av de politiska
förhållandena har Krakau hittills varit den
viktigaste polska kulturhärden genom sin
vetenskapsakademi, som även under
världskrigsåren ej lät störa sig av
vapenbraket, men sedan universitetet
återupprättats och omorganiserats i huvudstaden
Warschau, är det troligt, att den
vetenskapliga forskningen kommer att förlägga
sin tyngdpunkt dit.
Detta osynliga men outplånliga
fosterland, som polackerna bevarat i andlig
mening genom sitt språk och sina
pietet-fullt bevarade traditioner, har på ett
spirituellt sätt framhållits i skalden
Wy-spianskis symboliska sagodrama
»Bröllopet». I en Scen förekommer följande
dialog mellan bruden (en polsk
bondflicka) och den från det närliggande
Krakau till festen inbjudne poeten:
Poeten: Leta Polen, bäst ni vill!
Det är borta. Fåfäng möda!
Bruden: Ja, ej väcker man det döda.
Poeten: Men det finns en liten bur,
där er hand mot hjärtat trycker. . .
Bruden: Min korsett?! Ni kanske tycker,
den är åtsnörd, eller hur?
Poeten: Men den buren innehåller...
Bruden: Vad ni pratar barnsligt joller!
Hjärtat? .. .
Poeten: Ja, det är symbolen.
Där, just där ni finner Polen!
leke mindre stark är den religiösa
sammanhållningen. Polackerna ha för-
blivit goda katoliker och på det kraftigaste
motstått alla påfrestelser både från den
ryska ortodoxien och den preussiska
protestantismen. Polens passionshistoria
blev för polackerna som en symbol av
Frälsarens, och gång på gång har deras
öde jämförts med det israelitiska folkets
Ökenvandring. Just genom deras lidande
stegrades deras religiösa hänförelse, och
liksom Artur Grottger med sina kolteckningar
om »Tårarnas dal» förevigade denna
nationella smärta i konsten, ha de polska
skalderna, från Mickiewicz fram tillLucyan
Rydel (författare av det även på svensk
scen uppförda skådespelet »För alltid»),
i sin egen diktning genomlevt sitt lands
lidanden. Och denna religiösa känsla
är djupt rotad. Polen hade visserligen
icke deltagit i de västerländska korstågen,
men såg en religiös mission som
Europas värn mot österns ortodoxi och islam.
Dess nationella kvinnokult, som
sammanhängde med katolikernas madonnadyrkan,
skapade tidigt mytiska kvinnoideal
(Wanda, Kinga m. fl.) och tog sig i den
historiska tiden ett vackert uttryck i den
pietet, varmed polackerna ända till våra
dagar omhuldat Jadwiga, som genom sitt
giftermål med den litauiske furst Jagiello
blev stammoder för den lysande
dynastien. I den polska nationens chevalereska
väsen ligger det ock något förnämt
aristokratiskt och fint kultiverat, som starkt
skiljer polackerna från andra slaviska
folk, icke blott från de i grund och
botten råa ryssarna, utan ock från de
radikalt demokratiska ukrainarna och de
modernt lagda, praktiskt idoga
tsje-cherna.
Överhuvud hava polackerna alltid
intagit en säregen ställning i den slaviska
världen. Redan i medeltiden voro de
uteslutande hänvisade till den german-latinska
kulturen, ty för den moskovitiska
bysanti-nismen med dess grova sektväsen och
dess tsariska despotism stodo de totalt
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
