Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Polen. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A Ifr ed Jensen
stochowa, vars fästningsliknande
paulin-kloster på Jasna Göras kulle var det
ointagliga föremålet för svenskarnas
mångbesjungna belägring 1656. Där förvaras
en undergörande madonnabild, enligt
folktron målad av evangelisten Markus, och
visst är, att den troshänförelse, den
himmelska tillförsikt, som anblicken av detta
svarta kvinnoansikte inom den ljusa
strålkronan väcker, verkligen kan förrätta
under...
Polen har aldrig haft några klart
utstakade geografiska gränser, och redan
därigenom har dess läge ofta varit hotat.
Det heter visserligen, att Polen en gång
hade sträckt sig »från hav till hav»,
d. v. s. från Östersjön till Svarta havet,
men denna ständigt upprepade sats
håller näppeligen streck, ty vid Östersjön
ha polackerna aldrig haft fast fot, även
om Danzig i äldsta tider var polskt, och
ej heller vid Svarta havets kust. Och ät
öster förtonar Polen i de vitryska
sumpmarkerna och de ukrainska stepperna.
Däremot äro de språkligt-etnografiska
gränserna till Tyskland och Ryssland
lättare att uppdraga i sina grunddrag.
Om man går i västlig riktning från
Su-walki i nordost, omsluter den polska
språkgränsen Allenstein, Thorn och
Brom-berg, viker sedan i sydvästlig riktning
förbi staden Posen till Schwerin,
varifrån den drager sig åt sydost till Oppeln
och Ratibor ned till Karpaterna.
Härifrån går gränslinjen österut till Weichsels
biflod San, som den följer norrut förbi
fästningen Przemysl (Peremysjel) längs
det ukrainska språkområdet och öster
om de f. d. guvernementen Lublin och
Siedlce.
Polen har redan fått en fast punkt
vid Östersjön för sin blivande sjöfart och
utrikes handel, men frågan om själva
Danzig torde bliva en länge omstridd
tvistepunkt. Tills vidare är den högst
intressanta f. d. hansastaden förklarad som
fristad under ententens hägn, men Danzig
har dock faktiskt varit en tysk skapelse,
och före världskriget torde det polska
elementet därstädes föga ha överskridit
3 %. Men med hänsyn till Danzigs
isolerade läge kan det väl betraktas som
en tämligen snar tidsfråga, dä Danzig
(Gdansk) åter förpolskas, och denna
slaviska assimileringsprocess måste
underlättas därigenom att den vid Danzig
belägna halvön Hela är bebodd av den
västslaviska stammen kassuberna, en liten
kvarleva av de forna baltiska slaverna,
och väster om dem bo i Pomerellen de
med kassuberna starkt befryndade
slo-vintserna.
V.
Den polska statsbildningen grumlas
fortfarande av två mörka fläckar, och båda
beröra det ömtåliga förhållandet till
U-kraina. Den ena är tvisten om Chelm
(ukr. Cholm). Detta öster om
Lublin-Siedlce belägna område med en million
själar tillhörde ursprungligen
Polen-Litauen, kom genom Polens delning till
Österrike och 1815 till Kongresspolen, d. v.
s. Ryssland, som genom ett formligt
dumabeslut 1912 lösslet det från det
övriga Polen. Genom freden i Brest
Li-towsk dekreterade tyskarna, att det skulle
vara ukrainskt, men detta fredsfördrag
är ett redan sönderrivet pappersblad, och
Chelm-frågan är fortfarande olöst, helst
som bolsjevikerna med sina äktryska
imperialistiska tendenser också ha blandat
sig i den vilda leken. Eländet i denna
olyckliga vrå av jordklotet förvärras genom
de konfessionella stridigheterna. Till
1875 rådde där den uniatiska
kyrkounionen mellan Väst- och Östrom, men
sedan infördes brutalt den ryska
ortodoxien, som 1905 avlöstes av en s. k.
religionsfrihet, varigenom landet blev ett
exploateringsfält för en fanatisk katolsk
propaganda.
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
