- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
475

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den himmelske förföljaren (The hound of heaven). Av Francis Thompson. Försök till svensk tolkning av Elin Storckenfeldt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den himmelske förföljaren

Uti min styrkas djärva ungdomssvall

jag riste tidens pelarhall,

och livet föll från domens välvda tak,

och åren höljde mig med damm och brak, —

min ungdom ligger död i deras schakt.

Jag är ett splittrat, öde vrak,

som flackar om som glittersol på strömmen.

Ack, nu fattas även drömmen

drömmaren, och lutan sångens barn!

Och fantasier alla, i vars blomstergarn

jag svängde jorden som ett gyllne flarn,

de brista — strängar alltför luftigt mjuka

för sorgens klot, som hänger tungt i skyn.

Ack, är din kärleks kraft

den örten lik, som med sin bittra saft]

gör alla andra blommor dödligt sjuka?

Du Skapare,

ali världens Gud!

Skall för att frälsas allt förödas på ditt bud?

Min ungdoms blomma spillt sin doft i dyn,

mitt hjärta är nu blott en sprucken kruka;

där stelna tårarna, som droppa sakta

från tunga tankar, vilka trägna vakta

varandras sorg och suckan i mitt bröst.

Av sådan forntid vilken framtids tröst

har jag tillrättalagt?

Vad tiden dimmohöljer, dunkelt anar

min själ, och då och då jag flyktigt spanar

en skymt av Evighetens dolda vakt:

Ur töcknen bryter fram en klarnad rymd

och slocknar åter sakta, töckenskymd.

Såg jag ej också då

Förföljarn, kungligt sirad

med sorgens purpur och cypressomvirad?

Jag vet hans namn och vem han väntar på.

Men varför skall Ditt skördefält Du göda

— vad än Du skörda vill — med idel döda?

Jag kan det ej förstå.

Nu nalkas jaktens lopp,

för mig finns intet hopp —

en Röst ombrusar mig som havets brus:

>Har du i sus och dus

trampat din värld till grus?

Se, allting flyr för dig, för att du flyr för Mig!

475

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free