Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Den klassiska bildningen i nutidens Sverige. Av Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik He déri
Martin P. Nilsson.
Sallustius, vunnit erkännande som första
rangens vetenskapsmän.
Göteborgs förste antikprofessor var
Johannes Paulsson († r 9 i 8), en lika
grundligt lärd som finbildad man, vilken gjort
mycket för sin vetenskaps popularisering.
Hans huvudområde har varit grekisk
litteraturhistoria och, inom denna, dramats
historia. Särskilt intresse har han visat
för Oidipus-sagan, vilken han velat
tillskriva ett åtminstone delvis egyptiskt
ursprung. På latinskt område har han
särskildt riktat Lukretiusforskningen med
nyttiga bidrag.
På tal om Göteborg bör framhävas
det för huvudstaden föga hedrande
förhållandet att Stockholms Högskola ännu
icke har en enda professur i antikvetenskap;
här är i sanning ett verksamhetsfält för
Stockholms mecenater.
*
Det livliga vetenskapliga arbete, som
alltså under de senaste årtiondena pågått
inom svensk antikforskning, har icke
minskat det nedärvda hedersamma intresset
för poetiska tolkningar av klassiska
diktverk. Bland de nämnda forskarne ha ett
par vid sidan av sina strängt vetenskapliga
arbeten sysslat med dikttolkning. Så
Paulsson (Euripides’ Bakchantinnor och
Vergilius’ Ekloger), Vilhelm Lundström
(Plautus’ Mostellaria och Tacitus’ Agri-
cola•) samt Wide (diverse småsaker).
Stordådet bland modärne svenske antiktolkare
har dock givetvis utförts av den nu
avlidne lektor Erland Lagerlöf i och med
hans Homerosöversättning. Till denna hade
han förberedt sig med en mycket fin
tolkning av Theokritos’ Idyller och Juvenalis’
Satirer. Vidare har rektor Hilding Anders
son givit en rad blandade tolkningar och
referat av grekiska dramer, samt även
översatt Terentius’ Adelphi, lektor Bernhard
Risberg har tolkat Aischylos’ Agamemnon
och Sophokles’ Antigone, lektor Alarik
Hallström Aristofanes’ Molnen, lektor
Axel Jakobsson Lukretius’ stora filosofiska
lärodikt o. s. v. Flitig och fyndig tolkare
både från grekiskan och latinet är
nyutnämnde professorn i Dorpat Johan
Bergman, vilken över huvud hört till dem som
ivrigast verkat för att göra den svenska
antikvetenskapen populär och modern. Som
forskare har han gjort sig känd genom sina
textundersökningar till Prudentius, utförda
under Wienakademins auspicier.
Ett fel hos flera av våra moderne
översättare är att de i sin iver att göra
antiken modern enligt Wilamowitz’
föredöme mer eller mindre avvika från de
antika versmåtten. Detta ger en viss falsk
försköning åt tolkningarne. Man vågar
icke riktigt visa antiken sådan den är.
Detta är desto olämpligare som just
svenska språket — såsom redan B. E.
Malmström framhävde — passar ovanligt väl
till de antika rytmernas stolta, klangfulla
fall. T. o. m. ett så ädelt versslag som
dramats sexfotade jamb förkastas
exempelvis i lektor Erik Staaffs mycket rosade
översättning av Sophokles’ Konung Oidipus.
För övrigt återstår rent kvantitativt sett
ännu mycket att göra. Av ovanstående
översikt — som dock ingalunda gör anspråk
på fullständighet — framgår att många
första rangens diktverk icke finnas att tillgå
i en modern tolkning. An värre är det
med prosan. Större delen av de .antika
prosaförfattarne stå helt enkelt icke att få
i bokhandeln. För detta lika genanta som
praktiskt olyckliga missförhållande kan man
dock hoppas på snar bot.
Strävandet att popularisera såväl antiken
som antikforskningen har sedan ungefär
ett kvartssekel haft en medelpunkt i det
^96 stiftade Svenska Humanistiska
förbundet. Som namnet antyder har detta
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0534.html
