Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Erik Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska
romaner och noveller
och går igen mångenstädes i de böcker
som redan berörts, här kanske mest typiskt.
Detta grepp ersätter den gamla
romanstilens dagbok, brev och monolog.
Ett religiöst moment ingåt ock i Louise
Stenbocks Salarnas hämnd. Vad man
saknar i den romanen är ett fast
konstnärligt grepp, som samlar de spridda
ansatserna. Den vill dels ge bilden av en
brytningstid, skildra hur nya ide’er —•
80-talets nämner författarinnan på ett ställe,
men egentligen kommer blott
nykterhetsrörelsen på tal — tränga in i en
traditionsbunden miljö, en östsvensk
skärgårdsbygd. Men detta utföres inte, utan
förflyktigas jämte mycket annat. Där ingår
ock folklig mystik och övertro, namnet
syftar ditåt, men dess representant verkar
knappast väl väld. Just han, som äger
mer bildning än de andra, som är
energisk och framsynt, bär inom sig nedärvd
från fadern en ångest inför »sälarnas hämnd»,
som denne dragit över sig och sonen
genom att skjuta den ena av ett sälpar på
en kobbe. Den unge mannen faller mycket
riktigt offer för sälarnas hämnd, men
alltför fri från mystik, alltför lite gripande
utformas den avgörande händelsen.
Den kvinnliga huvudpersonen ställes
mellan tvenne män: den ene är den av
sälarna förföljde, vars andliga
överlägsenhet fängslar henne; den andre är hennes
barndomsvän, som är djärv och kraftfull
men obehärskad och brutal. Då hon inte
helt kan ge sig till någon, blir hon först
ett lättvunnet byte för en baptistpredikant,
som tyvärr tecknas på ett alltför
schablonmässigt manér, sedan blir hennes förstånd
omtöcknat. Hennes slutord till ett ungt
par, som skall kontrastera mot hennes eget
dubbla väsen, ge en antydan om bokens
dialogstil, som alltför ofta slår över i det
blekt patetiska: »Karin, du har segrat.
Din kärlek var hel. Därför har du vunnit
ditt eget liv.» Det hjälper inte upp saken,
att flickan genomgått en ettårig kurs vid
småskollärarinneseminarium. Lätt nog falla
även de andra in i samma ton.
Den miljöskildring som finnes förtjänar
mest lovord. Den något torra
berättartonen verkar där vederhäftig och saklig,
om man ock skulle önska lite mera fart
och spänning.
Joel Haugards andra bok i ordningen
Syskonen Karel visar honom som samme
intime skildrare av en själs historia. Han
ger inte en utvecklingsgång, han avslöjar
på sitt diskreta och stillsamma sätt undan
för undan ett nästan stelnat psykologiskt
tillstånd. Det konstnärliga grepp han
använder är kontrasten. Redan i början
märkes detta. Det vilar lugn och oberördhet
över de första sidorna, innan för läsaren
yppas, vad som verkligen har tilldragit sig
inom den kvinnliga huvudpersonens liv.
I fortsättningen råder hela tiden stark
kontrast mellan å ena sidan vad som skett och
alltjämt sker under ytan, och å den andra
hennes broders ovetenhet om allt detta och
hans förtroende till henne.
Historien är av rätt enkelt slag, 0111 än
i sin uttänjning ej helt trovärdig.
I stället för att ägna sig åt
studiearbetet i Stockholm har Agnes Karel i många
år levat ett liv i nöjen och förströelser,
under det hon insövt sin far och yngre
bror, Christian, i säkerhet med berättelser
om lyckade tentamina o. d. Alltmer har
hon emellertid känt oron växa att fadern
skulle få vetskap om bedrägeriet. Fint
antydes, hur själva ångesten för upptäckt
smälter samman med en skygg fruktan för
att efter upptäckten ett moln alltid skulle
ligga över livet därhemma och förhållandet
till familjen. Sedan fadern dött, uppstår
ny oro hos Agnes, då brodern efter
studentexamen fortsätter sina studier i
Stockholm. Faran för upptäckt rycker ju då in
på livet, och det lilla arvet efter fadern
skulle dessutom inte länge räcka för två.
Hon gör vad hon kan för att försvåra hans
studiearbete, medan hon alltjämt kämpar
för att hålla skenet uppe. Hennes plan på
ett förmöget giftermål går om intet. Delvis
genom hennes eget förvållande, hennes
irriterade stämning inför sitt skenliv av lögn
och förställning, blir den ingångna
förlovningen bruten. I desperation, i
sömngångaraktig leda vid livet smakar hon en natt en
glädjeflickas upplevelse och ser alltmer en
katastrof närma sig. Hon förstår att hon
skall bli mor, och en uppgörelse med brodern,
som hon förmått att tills vidare uppge
studierna, synes oundviklig. Men just då
insjuknar denne dödligt, till stor del bruten genom
forcerat arbete och försakelser.
Stilla och lugnt, utan att höja tonen ett
ögonblick, berättar författaren sin vardags-
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
