Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En Jenny Lind-studie. Av Lotten Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lotten Dahlgren.
av sin konst tillhörde hela världen, utan
genom det mångfacetterade i hennes
väsen. Så lockas människoskildraren ej
mindre än musikern gång på gång in på
försöket att för sig klargöra fenomenet
Jenny Lind.
Man har många bevis för att även
i samtidens ögon den stora sångerskan
betraktades som en gåta.
Adolf Lindblad, hennes faderlige vän,
har en gång sagt, »att han studerat
Jenny Linds karaktär och lynne i 10 år
utan att bli klok därpå.» — I ett brev
från en av våra förnämsta målare i
midten av 1840-talet har jag påträffat dessa
ord: »Många underliga ting finnes här i
världen, av vilka dock en viss sångerska
som du kanske hört talas om, som heter
Jenny Lind, är den mest underliga.»
Ett yttrande som nästan är ett eko av
det Jenny Lind själv samtidigt skriver:
»Människan är ett underligt ting. Jag
kanske det underligaste.»
Det var nog detta »underliga» i
Jennys natur som bidrog att stegra
samtidens intresse för hennes person, ett
intresse som ej blott gällde den stora
sångkonstnärinnan utan lika mycket den
outgrundliga, genialiska människan.
Frappant är hur mycket Jenny Linds
samtida sysselsatte sig med henne. Har
man tillfälle att blicka in i gamla
brevsamlingar, måste man förvånas över den
allt uppslukande uppmärksamhet som
kom henne till del. Inte blott i
familjebrev vänner och släktingar emellan
kommer hon ständigt på tal, utan i
skriftliga meddelanden mellan konstnärer,
vetenskapsmän, lärda, höga ämbetsmän
—- och man skrev brev den tiden! Alla
fördjupa sig i funderingar och
resonnemang rörande Jenny Lind, man förlorar
sig i gissningar över hennes göranden
och låtanden, i hemlandet följer man
hennes triumftåg i främmande land nästan
som om det gällt en stor erövrare stadd
på krigsstråt. — Hon liksom
förkroppsligar den svenska nationalanden, på
samma gång hon genom det allmänfattliga
av sin konst är universell.
I det stora verket »Clara Schumann,
Ein Künstlerleben», karakteriserar
författaren Berthold Litzmann i följande ord
Jenny Linds inflytande på sin
generation:
Om man nu hör de gamla, som på
1840-talet voro unga, berätta om vad som den tiden
»klang und sang» i Tyskland, skall man
frapperas av de mot varandra stridande omdömen
som uttalas beroende av om den berättande
tillhört det Mendelssohnska eller Lisztska lägret.
Men vid ett namn bliva de alla utan
undantag förstummade, deras anletsdrag ljusna och
det är som om de lyssnade till någon ljuvlig
ton långt fjärran ifrån, som om djupt inne i
den skuggrika lund där deras ungdomsminnen
dväljas de förnummo slagen av en näktergal.
Och så ha de också en gång kallat henne:
den svenska näktergalen, Jenny Lind.
Han. fortsätter: Den som steg för steg
följer en konstnärsbana från samma tid, skall
förr eller senare komma till en punkt, då den
han följer skall bjuda honom stanna och lyssna:
»Tyst, hör du icke! Das ist sie, da sngtJenny
Lind.
Detta i obunden form ett uttryck
för samma stämning som gör sig
gällande i Selma Lagerlöfs kända sonnett:
Vill du se rodnad på en skrynklig kind,
Kring vissna läppar löjets friska vårar,
Och glatt den panna, som bekymret fårar,
Så spörj de gamla, spörj om Jenny Lind.
* *
H!
Varuti låg nu hemligheten i den
tjuskraft under vilken en hel värld varit
fången? Vi som här icke kunna lita
till våra egna sinnens vittnesbörd utan
endast till traditionens och det tryckta
ordets, tröttna ej att göra oss denna fråga.
Den utövande musiken liksom den
dramatiska konsten äro ju i så fall
styvmoderligt behandlade, jämförda med sina
andra systrar bland sånggudinnorna, att
514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
