Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Henrik Schück. 1855—1920. Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto Sy l w an
lästes och diskuterades. Berg synes
här ha varit den ledande, och det var
ett starkt intryck Schück då mottog av
honom. »Mitt ideal blev nu att också eu
gång i framtiden bliva folkskollärare.»
Idealet förverkligades icke i den form
som det hade i en stund av ungdomlig
hänförelse, men blott ett flyktigt hugskott
var det ingalunda. Schück blev
vetenskapsman, men forskarens lidelse har hos
honom alltid varit dubblerad av hågen
att med sitt ord nå ut över fackmännens
krets. Hans författarskap har allt mer
fått sin karaktär av detta mål, det
ådagalägges till fullo av dess utveckling
från Svensk litteraturhistoria, som började
utgivas 1885, till Huvuddragen av Sveriges
litteratur, som förelåg avslutad 1918.
Det är ock denna synpunkt som här
förnämligast skall beaktas.
* *
*
Schücks livsverk är, icke blott efter
svenska mått, imponerande redan till sin
omfattning. Den bibliografi, som
upprättades till hans 60-årsdag, upptar 437
n:r, och på de sedan dess förflutna åren
har siffran antagligen nått det halva
tusentalet, — däri som väl bekant många
arbeten av synnerligen betydande
omfång. Förutsättningen för denna
utomordentligt rika alstring är givetvis en
sällsynt arbetsförmåga, med åren
ingalunda minskad av de krävande offentliga
uppdrag, för vilka Schück efterhand
tagits i anspråk. Om han har behov av
vila i den mening andra fatta ordet, är
tvivel underkastat. Hans ferier bestodo
under en följd av år uti vistelser i Rom
fyllda av ivriga studier för den stora
boken om den eviga stadens historia. Som
en vila lär han också betrakta
korrekturläsningen, — och han sörjer för att
aldrig lida brist på den sortens
rekreation.
Sina större verk gav Schück från
begynnelsen en populär prägel, så
Shak-speremonografien, som utkom 1883—
1884, så ock Svensk litteraturhistoria,
vars första häfte utkom 1885. Det
senare verket ändrade emellertid efterhand
karaktär. Då det första och enda
bandet förelåg färdigt 1890, omfattade det
endast »Medeltiden och reformationen»;
den avsedda sammanfattande skildringen
hade förvandlats till den första utförliga
och grundliga framställningen av vår
litteratur före Stiernhielm.
Det var vetenskaplig
samvetsgrann-het, som tvingat Schück bort ifrån det
populära syftet. Han kunde ej skriva endast
»en läsbar kompilation» av andras
specialarbeten, — så mycket mindre som
dylika förelågo blott i mycket sparsam
mån. Ett dylikt fanns i Gustaf
Ljunggrens »Svenska dramat», tillika ett
föredöme uti modern komparativ forskning.
Den därmed inslagna vägen fortsatte
Schück nu efter långt bredare plan, hela
det tillgängliga materialet
genomarbetades. och sålunda uppstod ett storartat
och grundläggande verk, massivt
alltigenom, sin författares största
vetenskapliga gärning. Tack vare det populära
syftet hava vi dock vid sidan av de
sakliga undersökningarna fått livfulla
karakteristiker. A andra sidan saknas de
källhänvisningar, framförallt till en del
otryckt material, som fackmännen skulle
önskat, och som skulle eggat till
fortsatta forskningar.
I en uppsats, intagen i åttonde serien av
samlingen Ur gamla papper och benämnd
Litteraturhistoriska metoder, har Schück
avhandlat ej blott det ämne titeln anger
utan fastmer olika arter av
litteraturhistoria. Han åtskiljer tre sådana: den
filologiska, som sysslar med att fastställa
allehanda fakta angående det
ifrågavarande verket och dess författare: ålder,
522
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0570.html
