Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Alexis Kivi. Ett diktaröde. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexis Kivi
■IW?;»’1??.’_________
Brödernas pörte vid julen.
av österländsk glöd och bibliska
liknelser. Den mänskliga verklighetssanningen
understrykes genom några realistiska,
halvt karrikerade drag hos Joàs. Det
kan ha sitt intresse att veta — vad
Kivis biograf fastslagit — att Kivi för
lokalfärgen i sitt stycke starkt anlitade
Samuel Odmanns Geographiskt
handle-xicon öfver Nya Testamentets heliga
skrifter och G. Bruckners Biblisk
Real-och Verbal- Concordans. Renans Vie
de Jesus läste han samtidigt i den nyss
utkomna svenska översättningen. Och
litterärt kunna i stycket vissa
överensstämmelser med The Merchant of Venice
spåras. — Leas första uppförande den
i o maj 1869 — varvid huvudrollen
utfördes av den rikssvenska
skådespelerskan Hedvig Raa (sedermera fru
Winterhjelm), vilken ännu två månader
tidigare icke kunnat ett ord finska — blev
den finska teaterns födelsedag.
Mycket av Kivis föga omfångsrika
lyriska alstring har en litterär prägel,
och där ha påvisats en mängd
inflytelser, börjande från antiken, Ossian och
Dante till Stagnelius, Runeberg och Tope-
lius. Det har sagts att han härigenom
tillförde den finska lyriken en mängd
värden, som den icke förut kände till.
Också detta kunde naturligtvis ske blott
genom att han behärskade svenska och
i översättning till detta språk gjort
bekantskap med de mönster, som ej voro
svenska original — liksom han gjort
det med Shakespeare och Cervantes.
Hans lyriska form var icke stark; det
betydde mindre att han föraktade
rimmet, men rytmen saknade fasthet, trots
strävan efter vissa personliga accenter,
och själva den språkliga behandlingen
var ej alltid konstnärligt avslipad. Dock,
han har skrivit en del ursprungliga,
delvis mäktiga dikter, vilka, såsom vissa
av Strindbergs, ögonblickligen och allt
igenom visa lejonklon och i själva
verket uppväga mängder av formskicklig
lyrik. »Formen», säger Kivis biograf,
»var för honom en sak av sekundär art,
och han underkastade sig icke att dikta
enligt färdiga mallar. Han ville skapa
dikter inifrån och gjuta sin fantasibild i
den form, som den i
tillblivelseögonblicket syntes tränga till.» Man kan
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
