Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Anders Zorns konst. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A 7i der s Zorns konst
Brödb åkning. O Ij e 771 å l nin g. 1889.
Tillhör direktör Axel Jacobsen.
att utreda Zorns förhållande till den starkt
nationella strömning, som på 1890-talet
bryter in i vår konst och litteratur. En
viss individualistisk iver, en djupt
grundad vetskap om att han var en klass
för sig och ej gärna kunde dela mål med
andra, gjorde honom under mognare år
i viss mån immun för de stämningar
och strävanden, som lågo i luften eller
som togo form i programförklaringar.
Rotfastheten var med säkerhet ett så
konstitutivt drag i hans väsen, att det med
naturnödvändighet förr eller senare måste
ta ut sin rätt i hans verk. Det
förefaller nästan som om konstnären städse
under rese- och pariseråren haft en mer
eller mindre medveten känsla av att det
mesta han hade för händer var studier
för vinnande av den konstnärliga
mognad, som skulle sätta honom i stånd att
skildra den härliga miljö han left i som
barn och vilken väntade på honom i de
grå byarna vid det blå vattnet.
En av våra klassiska topografiska
författare, Fredrik Reinhold Arosenius,
skriver i sin Beskrivning över provinsen
Dalarne: »Mora socken har ock alla
tider igenom åtnjutit stort anseende inom
hela Dallaget, och sällan har någon fråga
av mera allmän vikt varit å bane utan att
de nedre socknarne förut inhämtat
Moramännens tankar, innan de fattat något
eget beslut. Ett så framstående
förtroende har haft sin grund icke allenast i
det mogna omdöme, den kraft och det
allvar, som sedan urminnes tider utgjort
grunddragen i Morafolkets karaktär, utan
ock däruti, att denna socken i farans
stund kunde uppställa ett talrikare
landtvärn än någon annan inom Siljansdalen.»
Det är mer än femtio år sedan detta
skrevs, men än i dag är Moramasen
Dalarnes adelsman. Han torde därjämte
vara en av de renaste och mest
rakryggade svenska folktyperna och hans
bygd boplatsen för en ursvensk kultur,
549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
