Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- En ny Jenny Lind-bok. Av Lotten Dahlgren
- Julikväll. Av Olof Thunman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lotten Dahlgren.
lotteri som hon härmed vunnit. Under sin
sista långa sjukdom skall hon ha yttrat,
sedan hon länge lyssnat till mannens
fantiserande vid flygeln i ett angränsande rum:
»Hur lycklig har jag inte varit med honom
i trettiofem år!»
Att bevittna denna lycka inom hemmets
helgade väggar har ju endast blivit få
människor beskärt, hermetiskt slutet som det
vanligen hölls för utomstående. Nu har
dock en flik av förlåten dragits undan från
denna avskilda värld, och vi ha där kunnat
skymta den välkända gestalten med åldrade
drag och det underbara instrument,
varmed hon tolkat själens högsta åtrå,
förstummat, men densamma i kärleken till sin
konst och det som för oss är ännu kärare
att erfara, till sitt nordiska fädernesland,
med vilket hon aldrig helt förlorade
sambandet.
*
»Det är helhetsbilden av Jenny Lind» —
så slutsummerar förf. sin livsstudie—»som
man måste rikta sin blick emot — denna
bild som omfattar allt det mänskliga, det
vid jorden bundna och det mot himlen
strävande, det kämpande och det bärande
och till allt detta mänskliga ett underbart
pius, snillets eld och inspirationens
himlaborna, allt betvingande makt.»
Så vidt som ramens på förhand givna
begränsade mått det tillåtit, har Sigrid
Elm-blad nu skänkt oss denna helhetsbild.
JUL/KVÄLL
Av OLOF THUNMAN
Julikväll. — En skimrande dimma
svävar kring sjön, och månen går
låg och röd, och stjärnorna glimma
vita i dagens spår.
Vattnet speglar lyssnande lundar,
fjärran skyars tysta tåg.
Trött den drömska näckrosen blundar,
vaggad av sömnig våg.
Blomvassknippen dofta i säven,
älggräs vid alens skumma fot.
Tung kring viken väller en däven
ånga av vendelrot.
Mörk står stranden. Sävsångarn tiger,
dämpat går vågens spröda svall.
Fjärran, svagt, ur byarna stiger
hundarnas dova skall.
Sakta nalkas fiskarens eka
skuggad av pilens dunkla snår.
Kvällens dagrar skymta och leka
bleka där årån går.
Bort i diset åter hon glider,
splittrande månens sköra spång.
Forn och trolsk, om kärlek och strider,
ljuder en roddarsång.
Ekan skymmes, sången förklingar,
tätare dimmans slöjor bli.
Skygg och snabb på vinande vingar
ilar en and förbi.
Mörk står stranden, sävsångarn tiger,
dämpat går vågens spröda svall.
Fjärran, svagt, ur byarna stiger
hundarnas dova skall.
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0616.html
