Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Degas. Av André Salmon. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D ega s
Absinten. Oljemålning. Omkr. 1876—77.
I Louvre, /. de Camondos samli?ig.
dukar äro skingrade, över att
impressionismen knappast är representerad av de
namn, som hade gjort de direktaste, de
livligaste intrycken på publiken. Vid
utställningen som föregick auktionen
tvangs man att begrunda detta. Hos
denne mästare, som aldrig från sin panna
avlägsnade märket impressionist, ditsatt
av kritici begivna på lättvindiga
klassifikationer, fanns icke en Claude Monet!
Denna uteslutning får, företagen av
Degas, en väsentlig betydelse. Men i
gengäld finna vi i överflöd verk av
konstruktörerna bland dem som dansösernas
mästare älskade. På så sätt skulle jag
finna försvar för mitt anspråk att ställa
Édouard Degas främst bland
föregångarna till den nya rörelsen. Édouard
Degas, den tvivelaktige impressionisten,
som bröt med förhärligandet av det
flyktiga, måste förutse och i sitt
misantrop-hjärta älska denna »unga eftervärld»,
vars samlade konstnärsgärning, som
reaktion mot en Bonnards, en Vuillards,
ja själva Matisses anarki, av estetici
inom denna konstnärliga anarki
förkunnades vara en »Skolans nya offensiv».
Här begagnade sig dessa estetici av
valpolemikens tillvägagångssätt och lekte
med ord. Deras förkunnelse innebär
visserligen ett förklenande omdöme, om
man med skola menar École des Beaux-
585
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
