Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Vad är bolsjevismen? Av L. Sjestov. Auktoriserad översättning från franskan av K. W—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudet, skulle vi icke behövt uppleva de
rysligheter som vi nu måst genomgå;
Ryssland skulle hållit ihop, det skulle
icke ha råkat i upplösningstillstånd,
folket skulle icke dö av hunger, köld och
farsoter, bönderna och arbetarna skulle
ha andats friare, lösta ur det sekellånga
förtrycket. Är det detta som är
himmelriket på jorden? Har det icke ens
ännu i det förnyade Ryssland funnits
nog av svårigheter och lidanden för dess
söner? Var ens det småborgerliga Europa
så lyckligt? Europeerna ha tydligen icke
kunnat bli övertygade därom. Men
ryssarna hava, synes det mig, ända hittills
bibehållit sitt sätt att se.
5.
Kanhända skall man efter denna
utvikning bättre förstå, varför jag kallat
bolsjevikerna för parasiter. Till följd av sin
naturliga beskaffenhet kunna de
ingenting skapa och skola aldrig kunna skapa
någonting. Bolsjevismens ideologiska
ledare må så mycket de behaga deklinera
och konjugera orden skapelse och skapa,
de äro likafullt fullkomligt ur stånd till
någon positiv nyskapelse. Ty den
slaveriets anda, som genomtränger hela
deras verksamhet och till och med deras
förenklade ideologi, dödar varje skapelse
i dess frö. Detta förstodo icke
tsarväldets statsmän, och detta förstå
bolsjevikerna lika litet, ehuru de så länge
som de tillhörde oppositionen hade
mycket att förkunna i detta ämne, så väl
i duman som i sina hemliga skrifter.
Men alla dessa utläggningar äro nu så
bortglömda som om de aldrig hade
funnits till. I denna stund finns det i
Ryssland endast regeringens tidningar och
regeringens talare. Endast den kan
skriva och tala, som lovprisar de ledande
klassernas verksamhet. Det är ett
misstag att tro att bönderna och arbetarna,
i vilkas namn bolsjevikerna regera, på
grund härav äga den minsta förmån
framför de övriga samhällsklasserna.
Liksom förut under den gamla styrelsen äro
endast de rättänkande elementen
privilegierade, d. v. s. de som utan att knota
lyda regeringens befallningar; men de
som protestera, de som våga ha en
personlig mening, för dem finns nu icke
plats i Ryssland, och detta ännu mindre,
oändligt mycket mindre än under
tsarens välde. Under tsarerna uttryckte
man sig på vad vi kalla Aesopus’ språk,
men man kunde i alla fall tala utan
att riskera friheten och livet. Att tiga
var inte förbjudet för någon. Nu är
det till och med förbjudet att tiga. Om
man vill leva måste man uttrycka sin
sympati för regeringen och blomsterströ
den. Man kan se varthän ett sådant
tillstånd leder: en ofantlig mängd
odugliga och samvetslösa människor, som
berömma det gör detsamma vem och
säga det gör detsamma vad, har stigit
upp till det politiska livets yta.
Bolsjevikerna veta det mycket väl själva och
kunna icke undgå att förskräckas över
vad som försiggått. Men de kunna
ingenting göra häråt, och ingen annan
kan heller göra någonting. De
samvetsgranna och dugliga människorna kunna
enligt sin natur icke gå i denna
slavtjänst. Friheten är för dem lika
nödvändig som luften. Detta förstå icke
bolsjevikerna.
Jag erinrar mig en dyrbar historia
angående mina erfarenheter av
bolsjevikerna. En dag förliden sommar i
Kiev lämnade mig portvakten i vårt
hus ett stort grått kuvert med utanskrift:
Till kamrat Sjestov. Jag förstod att
det var kallelse till en sammankomst.
Jag bröt det. Det var rätt gissat. Man
inbjöd mig till en sammankomst, där
man skulle diskutera ämnet Proletariatets
diktatur i konsten. Jag infann mig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0652.html
