- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
604

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vad är bolsjevismen? Av L. Sjestov. Auktoriserad översättning från franskan av K. W—n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och det finns ej längre klasser av
besittande och icke besittande. Den
uthungrade arbetaren hyser samma hat
till borgaren och till sin egen kamrat,
som har haft förstånd eller tur att
komma över ett brödstycke eller ett fång
ved för sin hungrande och frysande
familj. Men där hatet framträder med en
alldeles särskild skärpa, det är mellan
stad och landsbygd. Landsbygden har
avsöndrat sig; den vägrar att dela med
sig av vad det vara må åt den
hungrande staden. Arbetarnas och
böndernas regering har gjort förtvivlade
ansträngningar för att finna någon modus
vivendi
för arbetarna och bönderna. För
att bemäktiga sig böndernas bröd måste
man till landsbygden skicka militära
straffexpeditioner, som ofta återkommo
icke blott tomhändta men med förlust
av hälften eller tre fjärdedelar av
manskapet. Var och en, som har följt med
låt vara blott i den bolsjevikiska pressen,
vet att i själva verket bolsjevikerna
aldrig ha behärskat Ryssland. Deras välde
har varit begränsat till de stora städerna,
vilkas befolkning, bragt till lydnad
genom blodigt skräckvälde, mer eller
mindre tyst fördrog sitt öde. Men till
landet, d. v. s. till nio tiondelar av
Ryssland, har bolsjevikernas välde icke sträckt
sig. Det levde sitt liv för sig dag för
dag utan att underordna sig någon
central auktoritet. Bästa beviset på hur
liten auktoritet den bolsjevikiska
regeringen åtnjöt på landet finner man i en
del artiklar i Kiev-tidningar av den
ukrainske förplägnadskommissarien
Schlechter, en man som är de kommunistiska
idéerna mycket hängiven, men för övrigt,
det måste jag tillstå, slö och oduglig.
Hans långa och omständliga artiklar
hava under två månader nästan dagligen
stått att läsa i den lokala pressen. Denne
man skrev icke, han skränade, alltid
detsamma: »Landsbygden ger oss icke
bröd, ej heller ved, ej heller spannmål.
Den ger oss ingenting. Arbetare, om
ni icke vilja dö av hunger och köld,
beväpna er och gå till strids mot
landsbygden, annars skola ni aldrig få
någonting».

Om någon annan hade fört detta
språk, skulle man misstänkt att han varit
provokatör. Men Schlechter står utanför
varje sådan misstanke. Sanningen är
att han, kosack till härkomsten oaktat
sitt tyska namn, icke kunde förställa
vad han innerst kände och tänkte. Det
som var i hans huvud utgick ur hans
mun. Jag tror att om hans kamrater
varit uppriktiga skulle det längesedan
varit uppenbart, att arbetarnas och
böndernas regering icke förstått att vinna
varken arbetarnas eller böndernas
sympatier och att de kommunistiska idéerna,
hurudana de nu må vara, icke möta
någon anslutning i befolkningens breda
lager. Den gamla bourgeoisien har
visserligen inte kunnat hävda sin ställning,
den är slagen till marken. Men, jag
återkommer därtill, bourgeoisien i
Ryssland är icke blott icke död, den har
tvärtom i styrka och antal nått högre än
någonsin. På samma gång ha de
bolsjevikiska metoderna att tillvarataga den
ryska själens dyrbara intressen ännu en
gång visat att de, som fruktat att
Ryssland skulle råka ut för den
småborgerliga lycka, varav Europa njöt före
kriget, och att dess söner skulle ställas
ansikte mot ansikte med himmelriket på
jorden, i sanning oroat och ängslat sig
förgäves. Enligt de upplysningar, som
ingå från Ryssland, har man där en
obligatorisk arbetsdag på tio till tolv
timmar, ackordsarbete, militärbevakning över
arbetarna o. s. v. Det är helt
naturligt. Liksom bonden icke vill giva sitt
bröd, vill arbetaren icke giva sitt arbete.
Men det behövs mycket bröd och
mycket arbete. Det återstår då blott en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0656.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free