Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Wilhelm Wundt. Av Allen Vannérus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allen V ann é r s
som utgöres av de nästan oöverskådligt
många wundtska verken. Det är endast
byggaren som är borta, och säkerligen
har denne lämnat sitt avslutade verk
under medvetandet om att det skall
överleva honom intill senaste tider.
I tysthet, i varje fall utan något
ostentativt buller och bång, har här ett
högeligen märkvärdigt organiskt arbete
i största stil försiggått. Huru det
utförts, är tills vidare icke mycket känt,
och jag fruktar för, att om Wundt icke
i någon efterlämnad självbiografisk analys
och syntes givit besked därom, så
komma detaljerna i hans andliga utveckling
överhuvud och särskilt hans
vetenskapliga verksamhet att förbli ouppklarade.
Här är i sanning både mångfald och
enhet, ty rent av inom alla vetenskapens
huvudområden har den gamle mästaren
rört sig med en förvånande
sakkännedom och säkerhet, men av utpräglad
systematisk läggning som han var,
utmynnade mångsidigheten icke i
splittring, utan i ett encyklopediskt enhetligt
helt, vars yttersta krön utgöres av den
wundtska metafysiken, vilken — även
den — bildar en mäktig syntes av
pluralism och monism.
Klart är, att ett sådant livsverk som
Wundts först och främst innebär en
arbetsprestation av icke blott extensiv
karaktär, utan även och framför allt av
det intensivaste slaget. Ja, han var i
sanning en arbetare! »Uns Deutschen
ist es nicht gegeben, die Hände müssig
in den Schoss zu legen oder uns dem
Genuss von Glücksgütern hinzugeben,
die wir uns nicht redlich selbst
verdie-nen. Die friedliche Arbeit ist das
Element, in dem wir leben» — ord, vilka
förekomma i ett patriotiskt tal, som
Wundt höll i Leipzig under det stora
krigets första tid (den i o sept. 1914). Hans
eget arbete rörde sig, såsom ovan är
antydt, utefter två huvudlinjer: universi-
tetsundervisningens och den
vetenskapliga produktionens. Jag vet icke, om
hans allra första skrift är hans
doktorsavhandling av år 1856 — som handlade
om nervernas tillstånd i inflammerade
och degenererade organ — men visst
är, att åtminstone från detta år till det
oss närmare liggande året 1920, som
står på titelbladet till tionde bandet av
hans »Völkerpsychologie», en
produktionsvåg oemotståndligt går fram, driven
av en aldrig slappnad energi.
Förhållandet är så mycket fenomenalare som
Wundts ögon under decennier varit
sådana, att han så mycket som möjligt måst
skona dem. Det vore intressant nog att
göra resultatet av hans »litterära
produktionskraft» till föremål för en
statistisk undersökning. Huru många
nummer upptager hans produktionslista? I
huru många upplagor ha de olika
verken utgått? Vilket är det helas
sidoantal? Huru många ord äro satta av de
typografer, som haft att ombesörja de
wundtska manuskriptens förvandling i
tryckt form? Under vilket specialpris
och sammanlagt försäljningspris ha hans
arbeten gjort sin entré i världen? I
huru många offentliga bibliotek äro dessa
representerade? — se där några
statistiska frågor, vilka i detta fall verkligen
icke äro så malplacerade som det
möjligen kunde tyckas.
En av de icke minst märkliga
faserna av Wundts arbete och arbeten
återför sig till hans sega kraft att åter
och åter omforma och utvidga sina större
verk och även smärre skrifter. Det
innebor i detta förhållande en vilja till det
bästa möjliga resultatet, vilken i sin
ordning är besjälad av något, som kunde
kallas litterär moralism. » Was der Mensch
gesprochen und sogar was er
geschrie-ben, ist in ziemlich weitgehendem Masse
der wohltätigen Vernichtung alles
Ge-wordenen anheimgegeben, aber was er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
