Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Wilhelm Wundt. Av Allen Vannérus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wi I he lm W un dt
tiv karaktär sådana som familj, folk,
nation, samhälle, stat och mänsklighet, »die
Menschheit», ett ord i samband med
vilket Wundt anmärkt, att blott tyskan
äger »Menschheit» jämte
»Menschlich-keit», vilka båda dock naturligtvis icke
äro utan samband med varandra. På
den genaste vägen når man fram till
centrum i hans etik, om man läser
kapitlet om »de sedliga ändamålen» i hans
etiska huvudverk. De individuella
ändamålen skola, summariskt uttryckt, beröra
sig med och subordinera under de sociala,
och dessa i sin ordning ha att hänföra sig
till de humana, de allmänmänskliga
objektiva värdena. Någon utpräglad etisk
individualist var alltså icke Wundt, nej
i så ringa grad var han detta, att det
med skäl kan påstås, att individens
betydelse som etiskt subjekt och etiskt
självändamål blir avgjort underskattad
av honom. Han söker rent av uppvisa,
att de blott individuella ändamålen
genomgående hotas av »en etisk
självupplösning». Sådana mål som »Selbsterhaltung»,
»Selbstbeglückung» och
»Selbstvervoll-kommnung» äro i och för sig sedligt
värdelösa, men visserligen så mycket
moraliskt värdefullare, när de ställas i
objektiva allmänändamåls tjänst. Det är havet
i dess helhet som Wundt parafraserar,
under det att hans blick endast flyktigt
dröjer vid själva vågorna, dropparna i
havet. Må den enskilde vara hur rikt
lyckobegåvad och fulländad som helst,
»han är dock endast en droppe i livets
hav» —visserligen en sanning, men en
sanning med principiell modifikation. Det är
dock obestridligen något storslaget i denna
det överindividuellas etik, som har
beröringspunkter med Hegels och är höjd
över ali småmänsklig lycko- och
nyttig-hetsmoral, och de vida cirklarna i den
förträngas givetvis icke genom att Wundt
till sist låter vyn i fråga förtona i ett
religiöst färgat perspektiv. Svärmare
och diktare var han dock ej, och
därför sätter han liksom punkt, sedan hans
etiska spekulation tangerat det religiösa
området. Begreppet: objektivt andligt
värde är vad som, enligt honom, i
grunden har att uppbära etiken. Hithörande
värden skola eftersträvas och skattas för
sin egen skull, och de äro, som anfört,
i främsta rummet värden i och för
människolivet självt, men den religiöst
orienterade metafysiska betraktelsen, som
bildar »eine Ergänzung», kan till sist
tillåta sig att fordra ett visst yttersta,
som dock innebär det nära nog
omöjliga, nämligen att alla andliga
värdefakta »äga ett absolut, ett oförstörbart
värde». Det är den odödliga tyska
idealismen som tager sig ett uttryck i
denna aspiration, vilken för övrigt hos
Wundt har sitt underlag i en utpräglad
voluntarism (viljefilosofi).
Slutligen några ord om hans
metafysik. Ett bland de tilltalande dragen
hos Wundt är att han aldrig tvekat att
återföra de empiriska vetenskapernas
innehåll till ett metafysiskt fundament,
vilket han med förkärlek brukade att,
som antydt, beteckna såsom »eine
Ergänzung». Därav följ er dock icke, att
det egentliga metafysiska grundskiktet i
hans filosofi är mycket bearbetat. Det
erbjuder dock tillräckligt mycket för att
ge besked om, huru tillvaron i grund
och botten tedde sig för honom. Den
hithörande tankebilden är enkel nog,
men visserligen omfläktad av en viss
mystik. Att ansluta en religionsfilosofi
till den vore nog ej omöjligt, men
Wundt har icke — av principiella skäl -—
utvecklat någon egen sådan. Tillvaron
återför sig, enligt honom, till en totalitet
av element, som ha karaktären av
verksamhetscentra och betecknas som
»viljeenheter» (Willenseinheiten). De formera
dock icke något oföränderligt system,
utan bilda fastmer genom sina växel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
