Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Eremit, fjäril och tempelherre. Av Richard Dehmel (f. 1863, † 1920). Översättninga av Erik Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EREMIT, FJÄRIL OCH TEMPELHERRE
AV RICHARD DEHMEL
(f. 1 86 3, † 1 920)
Du vet, poet ■— begynte tempelherrn
och log helt stilla i sitt vita skägg —
den jag är gift med tog jag upp från vägen.
Och att i strid med ordens sed och lag
hon fick mig följa till Jerusalem
och icke gick tillbaks den väg hon kom,
— jag själv bad henne följa — det gick så till.
Vi tänkte redan på vårt avskedsord,
det var en vårdag varm, det unga gräset
stod vaggande i klar och fager grönska,
och hon, den fallna, lät det stilla ske
att jag med henne för att hjärtat härda
gick stigen fram från slottet ned till stranden,
där skeppet nästa dag just skulle landa.
I branta vindlingar gick stigen ned,
men hon, som städse ville vad jag ville,
— i samma takt slå bådas våra hjärtan —
behövde knappt mitt stöd, så lugnt och noga
hon undvek varje farlig sten i gräset.
Med ens hon fattade mig hårdt i armen.
Tätt framför oss, så godt som vid min fot
uppå en maskros’ gula blomsterkalk
en fjäril satt och sög, en svärmarfjäril,
av blommans saft och solens glöd helt drucken.
Nu flög den tumlande till nästa kalk
tätt framför oss och satte sig att suga,
andlösa följde vi med våra blickar
och sågo fjärilns djupa, mörka vingar
darrande i ljuv hänryckning skälva —
och vidare den flög från kalk till kalk
tätt framför oss alltjämt längs stigens brant
helt ned till floden; vinden tog den då,
och den försvann; vi stodo kvar i vinden.
Och plötsligt genom denna fjäril står
framför mig, för mitt inre ögas syn
en sedan år förgäten dag: en höstdag.
Jag har sökt upp en vän, en eremit,
det var han bliven — ingen visste varför,
till åren kunde han min fader vara.
I djupa tankar sitta vi; därute
~645~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
