Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hjalmar Branting. Av Gerhard Magnusson - Gossen som skulle välja yrke. Av Erhard Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Branting
terhet, hans storsinthet och hans starka
fosterlandskärlek. Och under en sädan
man kan man känna sig trygg.
När Richard Berghs porträtt av Hj.
Branting första gången var utställt hos
Liljevalchs, besökte jag utställningen
tillsammans med en gammal partivän, som
alltid varit en trogen kämpe och alltid
haft sin uppfattning klar om både det
ena och det andra.
— Neej, sade han avvärjande, då vi
kommo framför Brantings porträtt, —
varför har dom målat av honom i
nattrocken ?
— Nattrocken? — sade jag. Ser du
inte att det är en fältherrekappa? Han
står där och väntar på en rapport som
han skall få från någon som just nu
kommer in genom tältdörren. Ser du
inte hur han .
1—" J°> JaS? ser a*t det är en nattrock,
och jag känner igen den.
Min vän var omöjlig att korrigera,
ty han hade absolut rätt. Men jag
kan inte se nattrocken, jag ser bara
fältherrekappan, och kanhända lyser detta
för mycket igenom denna uppsats om
en stor svensk man i ett skickelsedigert
skede av vårt lands historia. Men det
må vara händt. Man kan ju få lov att
även före en stor mans död säga ett
godt ord om honom.
03
)ET VAR en gång en liten
gosse, som hette Amadeus.
Han hade drömmande
sam-metsblå ögon, och han var
så mjuk i sina rörelser, att alla, som
sågo honom, sade till hans föräldrar:
— Så rar han är. Ni skulle bestämt
köpa honom en fiol och låta honom
spela. Han skulle ta sig så näpen ut
på det sättet.
Men Amadeus’ föräldrar brydde sig
inte om att köpa honom någon fiol.
Ty dels tyckte hans fader inte alis om
det där gnället, dels satte hans moder
så föga värde på musikanter, och i det
fallet var hon bara lik många andra
människor i det landet. Det land, där
Amadeus och hans föräldrar bodde, var
visserligen det allra bästa i hela världen,
men det var nu en gäng så, att
harpo-lekare och filudialejare stodo rätt lågt i
anseende, såvida de inte voro professorer
vid akademin, och det kunde ju inte
alla vara. Därför fick Amadeus heller
ingen fiol, utan hans föräldrar satte
honom i stället i en stor skola, där han
med tiden skulle få lära sig en oändlig
mängd nyttiga saker.
Men vad Amadeus själv beträffar, så
brydde han sig inte så särskilt om vare
sig att spela fiol eller gå i den stora
nyttiga skolan. Redan från de allra
tidigaste åren hade han en besynnerlig
motvilja för att göra något, som kunde
vara till nytta. Helst av allt ville han
inte göra något annat än springa ute
på gatorna och se på, när de stora
pojkarna gjorde odygd. Själv var han
på den tiden för liten att våga göra
det.
Men tiden gick ju. Jorden snurrade
kring sin axel den ena gången efter den
andra, det ena månvarvet följde på det
andra, somrarna kommo och gingo, och
653
Gossen som skulle välj a yrke
Av Erhard Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
