Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ludwig van Beethoven. Till hundrafemtioårsminnet. Av Julius Rabe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yulius Rabe
musiken sannolikt ej utan Beethovens
förmedling kunnat i Schubert finna den
romantiska visans skapare.
Men Beethovens levande makt i våra
dagars musikliv sträcker sig ännu längre
än till denna nästan siffermässigt
bevisliga hegemoni. Beethoven var den förste
som skrev för en »publik», en allmänhet,
och ej för »Kenner und Liebhaber».
Och till det ideal av en publik, som
Beethoven förutsatte såsom lyssnande
till sin musik, till det har våra dagars
musikallmänhet uppfostrats. Kraften av
den ande som talar ur de beethovenska
verken har svetsat samman våra
konsertsalars tusenhövdade skaror till en
menighet, som icke blott hör och njuter utan
samfällt begår en konstnärlig högtid.
Ännu Haydn och Mozart skrevo för
sin krets av adliga kännare och
musikvänner. Deras kammarmusik var
avsedd att spelas i de adliga salongerna,
symfonierna i stort sett likaså. Till och
med de mozartska operorna förråda, att
de äro skrivna med tanke på en krets
av kännare. Ett undantag utgör
»Trollflöjten». Man vet, att musiken till denna
»Zauberoper» vållade Mozart stort
besvär, och det berättas, att han måste
arbeta både länge och väl, innan hans
textskrivare, uppdragsgivare och regissör
blev nöjd. Men inte brydde Mozart sig
om vad Schikaneder tänkte om hans
musik. Men dennes omdöme var honom
värdefullt såsom en röst av folket, och
just det folk som Mozart ville nä med
detta verk.
Denna Mozartanekdot är betecknande
för, hur publiken kan öva inflytande på
den stilistiska utformningen av ett verk.
Den beethovenska musikens historia
intill våra dagar är ett exempel på hur
konstnären skapar sig sin publik.
Visserligen skall därmed icke
förnekas, att andra krafter än den
beethovenska musiken själv verkat i samma
riktning. Varje konstnär är ju ett barn
av sin tid, och Beethoven hänfördes av
revolutionens humanitära idéer och
frihetstankar. Genombrottet av dessa stolta
idéer ligger oss i tiden mycket nära,
och de ha i sin mån också genomsyrat
musikpubliken, så att den numera blivit
mogen för den musikaliska konst, som
har den stora franska revolutionens
tanke- och känslovärld till bakgrund.
Beethoven föddes i den lilla staden
Bonn vid Rhen. Man känner blott dagen
för hans dop — det var den 17
december 1770 —, och han var då enligt
tidens sed sannolikt blott en eller två
dagar gammal. Familjen var en gammal
musikersläkt, som ursprungligen
härstammade från Flandern, och fadern var
bassångare i det kurfurstliga kapellet.
Han var en slarver och en rå sälle, som
på äldre dagar blev försupen och
suspenderades från sin tjänst. Karakteristiskt
är, att detta skedde på begäran av den
19-årige Ludwig, som samtidigt anhöll,
att fadern blott skulle erhålla hälften
av sin lön, medan han själv skulle
erhålla resten för att därmed kunna hjälpa
sina moderlösa yngre syskon.
Denna lilla episod kastar ett bjärt
ljus över Beethovens glädjelösa
uppväxtår, men den belyser ock ynglingens
pliktkänsla, beslutsamma och viljestarka
karaktär. Han var av ett virke som blott
blev starkare av att böjas. Misär och
sorg endast laddade honom med vilja.
Bonn var vid denna tid ■—■
1700-talets senare hälft — residens för
ärkebiskopen av Köln. Denne valdes i
regel bland habsburgska husets
prinsar och var den tredje bland
Tysklands andliga kurfurstar. Såsom vid
andra småhov sparades ej heller här på
medel, när det gällde att utveckla yttre
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
