Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ludwig van Beethoven. Till hundrafemtioårsminnet. Av Julius Rabe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y u l i ti s Rabe
Grevinnan Therese B r un s v i k,
Beethovens i>unsterbliche
Ge-liebte». Etsning av William
Unger efter oljemålning av
J. P. Ritter von Lampi.
den Kantska filosofien. Intresse och
beundran för Kant hyste Beethoven hela
sitt liv, och man torde inte taga fel om
man antar, att det i främsta rummet
varit Kants obetingade etiska idealism
som fängslat Beethoven så djupt. Han
var i eminent grad en pliktmänniska,
och om hans storstilade uppfattning av
plikten och dess metafysiska innebörd
vittnar den Kant-reminiscens, som
förirrat sig till ett av hans brev: »Das
moralische Gesetz in uns — der gestirnte
Himmel über uns».
Beethovens bildningsintresse var icke
inskränkt till filosofien. Med förkärlek
läste han Homeros — i översättning —
samt Plutarkos’ och Xenofons
historieskrivning. Hans konstnärsfantasi
tilltalades särskilt av berättelserna om det
klassiska Grekland, dess hjältar och dess
statsliv, och den Goethe-Winkelmannska
uppfattningen av antikens skönhetslagar
synes ha gått honom i blodet.
Naturen och naturvetenskaperna voro
också ständigt föremål för hans intresse,
och sin religiösa känsla hämtade han
till stor del ur naturbetraktelser. Det
var därför helt naturligt, att han med
iver studerade tidens uppseendeväckande
forskningar om de orientaliska folkens
panteistiska religioner.
Även sin tids skönlitteratur söker
han hålla sig à jour med, och han ber
mer än en gång sin förläggare Breitkopf &
Härtel att skicka honom nyutkomna verk.
Framför allt tilltalades han, som naturligt
var, av Schiller och Goethe. Särskilt
för den senare hyser han en djup
veneration, och utom lyrik av denne har han
tonsatt delar av Egmont och umgicks
en gång med tanken att göra Faust till
opera. Han var ock gripen av Shaksperes
storhet och har ofta i brev och samtal
nämnt Stormen och Macbeth.
Det var icke blott det mångsidiga
ideella intresset som Beethoven kunde
taga med sig från det rörliga och
livaktiga Bonn. Av naturen var han
självständig och viljestark, och hans lust
utvecklades helt säkert till opposition
genom den första beröring med frisinnade
idéer, som han fick i sin födelsestad.
Han tyckte om att opponera och
chockerade gärna sina höga beskyddare med
sin frispråkighet. Men det var nästan
alltid samma sak som satte honom i
harnesk, och det var bristen på vördnad
för konsten, för hans konst. Han var
frisinnad, beundrade revolutionen och
önskade ett republikanskt statsskick, men
för allt, som hade med konst och
konstnärer att göra, visade han den mest
obetingade respekt, liksom han för egen
del fordrade den av alla. Han var en
egendomlig sammansättning av
republikan och autokrat.
Revolutionens frihetsidé blev en av
Beethovens stora upplevelser, och
kampen för friheten är ett av grundmotiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
