Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den nutida lapska kvinnodräkten. Av Ossian Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nu tida lapska kv in no dräkten
boende folk, så kan man gärna först
som sist fastslå, att den lapska nutida
kvinnodräkten är vår gamla svenska
—-nordiska — med de modifikationer, som
tid och nya inflytanden nödvändigt måste
ha åstadkommit.
Mest känd, kan man säga, är den
nutida lappdräkt som bäres av våra
Jämtlandslapskor. Den ses ofta buren
på basarer och
välgörenhetsföreställningar, maskerader o. dyl. och är nog
för de flesta i södra och mellersta
Sverige synonym med begreppet
^lappdräkt».
Den är också en vacker och
klädsam dräkt.
Mössan är rund och toppig och
försedd med nedfällbara brätten. Färgen
är oftast vit eller gräddfärgad, med
brättenas kanter i grönt.
Kolten är lång, når ända ned till
fotleden och är till färgen grå, blå,
grön eller vit, och försedd med en eller
två olikfärgade breda ränder nedtill på
kjolen och vid handlederna. Exempel:
på grå kolt oftast grön. På blå kolt
röd och gul o. s. v.
Barmöppningen täckes av ett,
numera pärlbroderat, fordom tennbroderat
s. k. barmkläde. — Dock finnas även
tenntrådbroderade barmkläden i bruk nu
för tiden.
Kring livet sitter ett bälte av läder
eller tyg, prydt med tätt sittande
tenn-eller silverfigurer; även användas
pärl-broderade bälten eller vävda band.
Är Jämtlandsdräkten kokett, så är
Äsele- och Lycksele-dräkten tvärtom.
Det vilar något surmulet över dessa
trakters lapska dräkter. Eller rättare,
något stillsamt och oskyldigt. Kanske
är det bara jag som tycker det. —
Det är nog mössan som giver min
fantasi denna riktning. Den står rakt
upp från huvudet som ett litet torn, och
hur den kan sitta fast är mig en gåta.
Ingeborg Jonsson från Tärna
i Västerbotten.
Färgen är blå eller röd med smala
gula eller röda sömband. Kolten lång,
liksom Jämtlandslapskornas, och bältet
även liknande det i förutnämnda
trakter använda. Anmärkningsvärdt är att
bältena bli bredare ju längre norrut
man kommer, tills de i Karesuando
socken nå en fantastisk tjocklek. Men
därom mera sedan.
Kring halsen och på axlarna bäres
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
