Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den nutida lapska kvinnodräkten. Av Ossian Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ossian Elgström
handsymaskin i nästan varannan kåta
eller gamme, och om också lapskan har
svårt att sy raka sömmar, så syr hon i
gengäld ohyggligt fort och har
dessutom den gåvan att hon aldrig behöver
ta mått.
Hon klipper ogenerat till koltar,
byxor och mössor, utan att kasta en
blick på den hon skall sy åt — och
ändå passar det alltid.
Detta gäller endast de norra
lappmarkerna.
I Jämtland, Åsele och även i
Lycksele, meddelas mig, sys numera rätt
mycket efter mått.
Lappkvinnan har ett utmärkt
färgsinne, hur få färger hon än har att röra
sig med; aldrig sätter hon ihop tvenne,
som ej passa.
Därför är en lapska i helgdagsstass
något av det vackraste man kan se.
Jag vill nu göra en liten resummé
över de olikheter, som finnas i dräkten,
men för att läsaren lättare skall kunna
följa mig, meddelar jag först här nedan
en kort översikt över de olika
lappmarkerna.
Börja vi söderifrån och gå mot norr
komma vi först till Jämtlands lappmark
med Jämtlands- och Härjedalslappar,
vidare närmast norrut Åsele lappmark
med Vilhelminalappar, vidare
Lycksele-eller Ume lappmark med Tärna- och
Sorselelappar, Pite lappmark med
Arje-plouglappar, Lule lappmark med
Jokkmokk- och Gellivarelappar, Torne med
Jukkasjärvi- och Karesuandolappar. Vi
ha nu nått Sverges norra gräns och
fortsätta in i Norge till Kautokeino lappmark.
Resumé ;
Mössan är i Jämtland mera låg med
uppvikta brätten, blir högre upp genom
Åsele, Lycksele, Pite och Lule
lappmarker, tills den ändrar fason redan
delvis i Lule lappmark, för att i
Karesuando socken nästan helt övergå till den
runda, åtsittande huvformen, vilken
bibehåller sig in i Norge och Finland. Kolten
är längst söderut, blir kortast och vidast
i Karesuando socken, men ökas åter i
längd i Norge och Finland.
Bältena äro smala söderut, och bli
bredare ju längre norrut man kommer.
Bälten av vävda band äro smalare
söderut än norrut — dock användas
även smala i norska lappmarken.
Byxorna äro lår.ga och tätt åtsittande
och lika till sin konstruktion genom alla
lappmarkerna. Vinterbyxor av skinn
begagnas även.
Håret bäres i tvenne flätor, en vid
vardera örat, tills man kommer till
Gellivare och norröver, där det uppsättes
bak i nacken. (Sydlapskorna synas mig
ha rikare hårväxt än lapskorna längre
norrut.)
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
