Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Några drag ur forntida djurkult. Av Alarik Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alarik Bek m
utveckling. Jägarens och krigarens
behov, härskarens högfärd och stolthet samt
den lärdes intresse torde ha varit
mäktiga drivfjädrar; men grimdorsakerna
tyckas vara att söka i den fruktan eller
respekt, som den primitiva människan
haft och har för den levande naturen i
allmänhet och för djuret i synnerhet.
På civilisationens högre stadier har
denna fruktan gått över i vördnad, därefter
i dyrkan, ända därhän att det eller det
djuret eller djursläktet blev betraktat som
en nyttig eller fruktansvärd makt eller
ock som stammens beskyddare, ja, rent
utav som densammas förfäder. Detta är
vad våra etnologer kalla totemism, efter
det nordamerikanska ordet »totém»,som
betecknar »det heliga djuret». — I andra
fall representerade det reinkarnationen
av förfädernas andar, enligt läran om
själavandringen. I ännu andra fall blev
djuret förmedlaren mellan människan
och gudomligheten, för att till slut
komma att representera gudomligheten själv.
Studiet av nu levande primitiva folk
visar oss, att dessa olika former eller
yttringar av människans respekt för
djuret böra ha spelat en viktig roll i de
zoologiska trädgårdarnas historia.
Genom att studera dessa folk på nära håll,
genom att tränga in i deras seder och
bruk, märker man, att den eller den
heliga eller vördade djurarten, d. v. s.
totém, är i deras tro den primitiva form,
under vilken människorna av deras ras
hava uppkommit på jorden. De tro,
att alla djur av denna art icke blott
icke göra dem illa, men beskydda dem.
Ocksä avhålla de sig både från att döda
dem och att äta deras kött. Det är
sålunda ett slags överenskommelse som
stammen gör med sitt totémdjur. Detta
blir också tabu eller heligt. — Från att
göra detta djur till föremål för dyrkan,
att bevara och föda det i fångenskap
för att vara närmare sin beskyddare, ända
till att mången gång helighålla det och
fira det medels kultceremonier samt
att äta dess kött för att göra sig själv
helig — mellan alla dessa yttringar äro ej
många steg. Det är därför under form
av en samling heliga djur vi se de första
zoologiska trädgårdarna eller i allmänhet
bruket att hålla vilda djur i fångenskap
i någon större utsträckning.
Egypterna, jordens äldsta civiliserade
folk, hade, som bekant, i sin religion en
dyrkan av ett stort anta! djur,
ursprungligen hållna i vördnad i egenskap af
totémdjur, d. v. s. som säten för
förfädernas andar, men sedermera som
symboler för folkets gudomligheter. Redan
5,000 år fore Kristi födelse höllos
sålunda tjuren, kon och ormen hos detta
folk heliga. Oxen under namn av Apis,
sedermera benämnd Osiris eller Horus,
symboliserade solen; kon var
mångudinnan, vilken under namn av’ Athor
representerade den eviga natten, det
kaos, ur vilket allt, som existerar i
naturen, beständigt pånyttfödes, till och
med solen själv. Ormen, Uræus, var
Athors fruktsamma ande; han var
ur-substansens skapande kraft. Hans
hoprullade kropp representerade cirkeln, den
mest fulländade av alla figurer, vilken i
likhet med fruktsamhetens kraft icke
har vare sig början eller slut. — I de
egyptiska tempelgårdarna höllos vidare
ett 30-tal andra heliga djur, bland vilka
må nämnas babianer, flodhästar, kattor,
lejon, vargar, hundar, manguster, vilda
getter, bockar, vädurar samt fåglar
såsom ibis, stork, härfågel, gam,
sparvhök, örn och uggla. Heliga fiskar voro
aborren, karpen, gäddan m. fl. Bland
reptilerna var, utom ormen, även
krokodilen helig. Bland heliga insekter
intogo scarabeerna ett framstående rum.
— Bland alla dessa djur fanns det nu
något exemplar, som av prästerna igen-
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
