Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Några drag ur forntida djurkult. Av Alarik Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alarik Behm
kalas, lät han föra den ena gästen efter
den andra, allt eftersom de blevo
redlöst fulla, in i en stor sal. När alla
gästerna burits in, släppte han dit sina
tama lejon, leoparder och björnar och
låste till dörren. När herrarna vaknade
frampå morgonkulan, blevo de flesta
spik nyktra av förskräckelse. Andra
dogo av rädsla vid åsynen av så stora
»flugor». — Men andra kejsare,såsom
Caligula, voro mera praktiska karlar, de
ut-fodrade sina stora rovdjur med
brottslingar, kristna, krigsfångar och annat krafs.
Annars var nog levande getter den
vanligaste födan. Djurvårdarna bildade
redan då ett yrke för sig, och de hade
specialicerat sig på vissa djurgrupper.
En del voro sålunda endast
elefantvårdare och fingo icke bära dräkter i
lysande färger, andra voro buffel- och
ur-oxvårdare, dessa fingo icke bära röda
kläder, somliga skötte endast apor, o. s. v.
Andra sysslade endast med sjuka djur
— vi ha här de första specialiserade
veterinärerna —, och andra åter voro
dressörer. I Rom fanns vid denna tid
en särskild djurdressyrskola, och de
resultat som där uppnåddes ha aldrig
sedan dess överträffats. På de stora
djurspektaklen på Cirkus eller amfiteatrarna
kunde man t. ex. få se apor som efter
tillsägelse utpekade alfabetets olika
bokstäver, som blåste flöjt eller spelade på
cittra, elefanter som brottades som
gladiatorer, dansade gravitetiska danser efter
cymbalers klang, skrevo med snabeln
latinska ord på en tavla, fyra elefanter
buro en femte på en bår, vilande på
deras ryggar, vilda tjurar balanserade
på bakbenen på en i rasande fart
dragen vagn, eller läto barnen dansa på
sina ryggar, tranor och björnar
tillsammans dansade ett slags lancière,
örnar flögo på givet tecken bort till
en bestämd plats, där de grepo ett
litet barn, med vilket de flögo vissa
varv rundt arenan och sedan avlämnade
oskadat på den plats, där de tagit det,
o. s. v. Att liksom faraonerna i
Egypten ha lejon och tigrar till sällskap var
ytterst vanligt i det gamla Rom. Man
t. o. m. spände dem för vagnar,
liksom hästar. Marcus Antonius hade ett
dylikt ekipage, med vilket han med
den sköna skådespelerskan Cytheris vid
sin sida plägade företaga åkturer på
Roms gator. Med stor skicklighet
tyglade han sitt lejonspann i största
folkträngseln. Den förut omnämnde
kejsar Heliogabalus tyckte mycket om att
promenera på Vatikanen. Högst
egenhändigt ledde han därvid ett koppel på
fyra lejon eller tigrar, ja någon gång
ock fyra stora kronhjortar.
Man har lyckats identifiera ej mindre
än 127 arter däggdjur och fåglar av
dem som under denna epok visades i
de romerska zoologiska trädgårdarna.
Den bildande konstens utövare hade här
ett rikt tillfälle till studier. Särskilt
bildhuggare och gravörer begagnade ofta
vilda djur som motiv för sina arbeten.
De här återgivna mynten visa hur
långt man då nådde i naturtrohet och
konstnärligt återgivande. Man har knappt
kommit längre i våra dagar.
Djurbilder pà romerska mynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
