Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Till den moderna kulturens karakteristik. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till den moderna kultur ens k ar akter is tik
Av John Gustavson
/ ^p ED AN långt innan vi trädde
l <b/ in i det stora krigets och de
r / \ många revolutionernas æra,
V—»’ J förspordes rundt om i Europa
en mängd tecken som bådade att den
moderna europeiska kulturutvecklingen ej
längre tillfredsställde de insiktsfullastes och
finast organiserades intentioner och totala
sätt att se och värdera.
En strömkantring hade inträdt. Efter att
länge ha förnummits som något lika
självklart och oundvikligt som årstidernas
växling eller solens upp- och nedgång tedde
sig plötsligt nämnda kulturutveckling högst
problematisk, och de arbeten, som satte
den moderna kulturutvecklingen under
debatt, växte för varje år i antal.
Den moderna kulturutvecklingens ideal
hade tappat glansen och förlorat det
skimmer av axiomatisk överlägsenhet de
ägt för tidigare generationer.
Den känsla av otillfredsställdhet med
den moderna kulturutvecklingen, som allt
ifrån Nietzsche burit upp den nutida
kulturkritiken och som i de sista årens
s. k. krigsfilosofi fått en mångfald starka
men högst ensidiga och karikerade uttryck,
orsakas av allt att döma ej av enskilda
brister och missförhållanden inom denna
kulturutveckling, utan bottnar i en
inriktning, som vänder sig bort från den
moderna kulturutvecklingen i dess totalitet.
Åtminstone gäller detta omdöme om
moderna kulturkritici sådana som Sombart,
Max Weber, Scheler, Troeltsch, Rathenau,
Russell, Péguy o. a., vilka, trots stora
olikheter för övrigt, i allmänhet’ alla äro fullt
på det klara med att den moderna
kulturen liksom varje annan kultur bildar en
levande helhet, där fel och förtjänster
ömsesidigt ’ betinga varandra. Bristerna hos
den moderna kulturen äro dess dygders
brister eller med en annan värdering: dess
dygder äro dess fels dygder. Det
märkliga är nu, att den nutida kulturkritik, som
här åsyftas, går till rätta med den
moderna kulturutvecklingen just för de
egenskaper, som dess anhängare prisa som
klart skinande dygder och förtjänster.
Liksom Augustinus, stödjande sig på
den nya rangordning mellan värdena
kristendomen fört fram, piskade den antika
kulturen icke för dess fel och brister, utan
för dess dygder, vilka han med polemisk
överdrift betecknade som idel skinande
laster, så piskar en stor del av den
nutida kulturkritikens målsmän den moderna
kulturen för dess dygder.
Detta är otvivelaktigt tecken till att
även nu ett nytt sätt att värdera och en
ny rangordning mellan värdena söker att
tränga sig fram.
Eftersom vi människor ha en stark
naturlig benägenhet för att, allrahelst där
vi ställa oss i opposition mot vår samtids
ideal, söka oss förebilder i det förflutna
för att från dessa hämta styrka till vår
kamp och sanktion för våra strävanden,
är det intet underligt i att den nutida
kulturkritikens målsmän söka anknytning till
tidigare kulturperioders ideal och då i
synnerhet till antikens och medeltidens.
Andra kulturperioder och kulturkretsar
ligga oss av en mångfald skäl alltför fjärran,
för att någon anknytning till deras ideal skall
kunna vara realt möjlig. Detta behöver
naturligtvis ej innebära, att dessa kulturkritici
träda in för en återgång vare sig till an.
Guglielmo Ferrero: Den latinska anden och den moderna världen. Till svenska av O. Kinberg och
O. Wallenström. Stockholm, Svenska andelsförlaget.
C. N. starke: Vetenskapen och kulturutvecklingen under nittonde århundradet. Översättning från danskan
av Axel Nihlén. Stockholm, P. A. Norstedt & Söners förlag,
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
