Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Stockholms musikliv. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms musikliv
episoder, och det hela slutar med ett ruskigt
mord. Musiken följer förträffligt handlingen
och förnekar icke sin upphovsmans specifika
stil, även om nyfranska inslag ställvis äro
märkbara. Moderna element ■— ångvissla
och bilhorn -— tillkomma i partituret, som
även ståtar med en kostligt falsk
positiv-låt. —■ Efter denna häftiga realism följer
»Syster Angelica» som verkningsfull men
något ointressant kontrast. Här härskar en
lugnt framflytande musica sacra, vilken
endast undergår dramatisk stegring, när nunnan
tager gift och dör. Till alla rättrogna
katolikers glädje får hon absolution av
madonnan. — Och efter denna högst
sedelärande legendariska klosterscen släpper
komponisten gäcken lös i den tredje
enaktaren, »Gianni Schicchi». Den komiska
genren är en ny jaktmark för Puccini, som
där tyckes fullt hemmastadd. Libretton,
som handlar om en italiensk Eulenspiegels
upptåg, är verkligt kvick och fyndig och
musiken icke mindre. Puccini visar sig
vara en ypperlig musikalisk humorist, den
där väl kan .mäta sig med Richard Strauss,
men han försmår icke heller den smältande,
i operettvalsrytm vaggande katilenan. —
Operans vokala garde trädde denna premiär
med framgång i breschen. I första pjesen
herrar Molin, Stockman och fröken Edström,
i andra fru Whitefield-Althén, i tredje en
del av de förut nämnda samt därtill
herr Oscàr (en briljant upptågsmakare)
samt en ny förmåga, Ingeborg Holmgren,
vars oljigt fylliga sopran med sällspord
lätthet för de högsta lägena bådar godt för
framtiden. — Herr Stangenbergs regi var
även här — särskilt i sista pjesen — av
utmärkt slag, och den nye kapellmästaren,
Stefan Strasser, ledde rutinerat men utan
större nyanseringsförmåga.
Att »Myrtokle» icke blev någon succes
bör icke förvåna, däremot har man svårt
att förklara varför icke Puccinis triptyk
fick en större livslängd — komponistens
namn borde ju borgat för god
publikfrekvens. Det gällde nu för K. Teatern
att taga igen vad den förlorat, och så
erhöllo regissör André och konstnären Isaac
Grünewald uppdraget att restaurera teaterns
173
Dekoration till M a?it e In. Skiss av Thorolf Jansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
