Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - De svenska krigsfångarna i Ryssland 1700—1721. Av M. Bohnstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. Bohnstedt
ett av Moskvastyrelsen uppsatt
reglemente, varvid ryttmästare och kaptener
fingo 7, löjtnanter, fänrikar och
kornetter 6 daler silvermynt i månaden, och
de av de menige, som tsaren ej
underhöll, 2 kopek om dagen. Dessa
penningar avhämtades i Moskva av valda
förtroendemän från de särskilda
fångkolonierna. Men på detta ringa
understöd kunde ingen leva. Visserligen hade
man i allmänhet fri bostad hos någon
borgare, och livsmedeln voro billiga, en
tunna säd kunde fås för 30, sn oxe för
80 och 6 kycklingar eller 40 ägg för
i kopek, men det hjälpte föga, alla
utom möjligen ett fåtal förmögna fångar
måste arbeta för att ej svälta ihjäl. En
del gingo därför på arbete hos bönderna
eller togo tjänst hos de ryska
stormännen som hovmästare och lärare för deras
barn. En av dessa, en kapten Norin,
tillvann sig så sin herres förtroende, att
han testamentariskt förordnade honom
till förmyndare för sina söner och
förvaltare av ali deras egendom. Somliga
fångar blevo handtverkare. En skånsk
ryttmästare färgade tyg, fyra av hans
regementskamrater virkade silkestapeter
åt guvernören i Tobolsk och blevo till
slut så förmögna, att de var söndag
kunde bjuda tolv fattiga kamrater på
middag. En del gjorde
guldsmedsarbeten, slipade ädelstenar, odlade
köksväxter, stickade mössor. Fänrik
Dahlberg jämte några kamrater sydde
handskar, kapten Svante Horn gjorde korgar
samt sålde dem sedan på gatorna jämte
sin drängs sadelmakeriarbeten, pastor
Rabenius tillverkade träur och
tagelperuker. Fänrik Piper snidade först
snusdosor i Tchuchloma, men kom sedan
till sin frände excellensen i Moskva, där
han fick sysselsättning i kansliet. Några
fångar präntade psalmböcker, vilka blevo
ett synnerligen välkommet tillskott till
det magra bokförrådet. Mången slog
sig på den inkomstbringande men
förbjudna bränvinsbränningen, som vid
upptäckt vanligen förskaffade sin utövare
en tids förvisning till annan ort. Yrket
var dock så lockande att de funnos
som gjort färden flera gånger, men där
man, som i Arkangelsk, hade själva
guvernören till kund, var ingen
förflyttning att frukta. Men en stackars kornett,
som först tillverkat spelkort (även det
ett ryskt monopol) och sedan
brännvin, måste till sist bliva bodbetjänt för
att undgå rättvisan.
Även arbeten av kulturell betydelse
utfördes av fångar. En kapten Müller
medföljde en rysk präst till ostjakerna,
vilkas seder och bruk samt massdop i
kärren han sedermera skildrat. Kapten
Tabbert Stralenberg uppgjorde en
fullständig karta över Sibirien. Denna
konfiskerades visserligen av de ryska
myndigheterna, men utkastet räddades, och
kartan utgavs i Sverige efter
hemkomsten. För fångarnas barn upprättade
den fromme kapten von Wreech en
skola i Tobolsk, där utom han själv
några svenska officerare och i kvinnliga
handarbeten en officersfru skötte
undervisningen. Största vikten lades vid att
bibringa de unga en djup och sann
kristendom. Skolan, som vid fredsslutet
räknade 73 barn, åtnjöt stort anseende
hos ryssarna, som understödde den med
gåvor och även där insatte sina barn.
Ett hem för fattiga och sjuka fångar
var under de senare åren förenat med
skolan.
Under fångenskapens nöd hade ett
stort religiöst behov vaknat i vida kretsar.
Hos mången fick fromheten en starkt
pietistisk prägel, vilken i synnerhet
närdes genom förbindelse med den för
fångarnas väl varmt ivrande professor
Francke i Halle. Denna rörelse var av
en del av prästerskapet ej gärna sedd,
vilket stundom vållade splittring bland
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
