Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tragedin i Sibirien. Av Elin Wägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anhöriga sände dem. Detta utesluter
inte att enstaka ryssar, läkare och
kommendanter, visat prov på godhet och
medlidande, ja gjort personliga offer för
fångarna.
För att få trygghet att gåvorna
kommo i fångarnas händer, för kontroll över
deras behandling och för förmedling av
underrättelser mellan fångar och anhöriga
har man endast haft att lita till de
neutrala Röda-korsen.
En handfull delegater har delat upp
fånglägren i distrikt mellan sig, det har
varit män och kvinnor utan annan
maktbefogenhet än den Röda korset äger
genom gemensam överenskommelse som
symbol för människokärleken. Hot om
öppen skandal eller om repressalier mot
de ryska fångarna i centralmakternas
våld kan inte ha verkat synnerligen starkt
på en kommendant borta i ett avlägset
sibiriskt läger, i en tid rågad av
skandaler, i ett land där disciplinen var
upplöst och människoliv aktades så ringa.
Det är därför i bokstavlig mening
ett under att Röda-kors-delegaterna
kunnat få så stort inflytande och verka så
mycket godt för fångarna som de gjort.
De ha lyckats skydda deras gåvor
hemifrån för tjuvar, de ha kunnat påtala och
förbättra allt för skriande
missförhållanden inom lägren, de ha lyckats intervenera
vid alltför summariska dödsdomar och
rädda fångars liv. Allt detta kan endast
förklaras om man tror att kärleken har
en mystisk makt i sig själv, varmed den
utrustar sina delegater, en makt mot
vilken även förhärdade eller förslöade
människor rädas att sätta sig upp och
som ovillkorligen väcker slumrande goda
egenskaper hos den som glömt att vara
god.
Fångarnas tragedi kan uppdelas i
två stora akter. Den första
sammanfaller med krigsåren, den andra börjar
med Brest-Litovsk-freden.
Under kriget måste de finna sig i
att vara fångna, så som de funnit sig i
att gå ut i kriget och underkasta sig
fältlivets mödor. Det hela skulle ju snart
avslutas med centralmakternas seger, och
sen finge man strax komma hem. Den
största faran var att farsoterna toge bort
en, innan detta program hunne
realiseras. Åren 1914, 1915 och 1916 rasade
fläcktyfus fruktansvärdt i fånglägren och
decimerade antalen. I ett läger dogo
12,000 av 17,000, en fruktansvärd
procent. En österrikisk läkare, f. d. fånge,
berättade mig, att han och en kamrat
voro ensamma läkare i ett annat läger
— detta dock i europeiska Ryssland —
där på 3 månader över hälften av hela
lägret dog eller 9,000 man. Att
sjukdomen fick en så fruktansvärd
utbredning berodde på bristande hygieniska
anordningar, bristen på sjukhus, läkare,
sköterskor och sjukvårdsartiklar.
Tusentals unga män ha fått låta sitt liv,
därför att det inte fanns avlusningsanstalter,
som kunde få bukt på den lilla lus, som
är smittospridaren vid denna sjukdom.
Dessa första år bildade, kan man
nog säga, delegaterna den enda
omväxlingen och ljuspunkten i fångarnas värld.
De slöto sig till dessa med barnslig
tillit och förtroende. I delegaternas
hjärtan nedlade de både sina allmänna
klagomål och sitt hjärtas djupaste hemligheter
och erfarenheter. Unga svenskor ha
berättat mig att det tycktes dem som om
de nödgats slarva bort oersättliga skatter
av dyrbara förtroenden och lämna dem
efter sig på vägen, då de ju icke vågade
göra anteckningar och de ständigt nya
intrycken ohjälpligt sköljde bort varandra.
Sibirien var en ofelbar prövosten på
den mänskliga karaktärens halt och styrka.
Där funnos de, som i fångenskapen gingo
under till kropp och själ, löstes upp som
ett vrak löses upp då det huggit länge
nog mot grundet, flöto med strömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
