Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Wiener-gobelinerna. Av Max Eisler. Översättning från förf:s manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Max Eis ler
Baldakin. Italiensk
komposition. B riis s el, ißoo-talet.
stersnåren nedtill stiga vi undan för
undan upp till det sista vågräta skiktet
med den utfyllande stadsbilden. Denna
visar sig visserligen förminskad och
lättare färgad än förgrunden, men nästan
lika klar och ciselerat genomtecknad
som allt det övriga. En perspektivisk
avsikt föreligger också, och den
fullföljes med de inskränkta medel som stå
till buds. Men starkare än den
perspek-tiviska anblicken verkar själva
bildframställningen, den skönt och strängt
smyckade ytan, som på nära håll fröjdar en
genom arbetet och detaljerna, på
avstånd redan vittnar om strävandet mot
det monumentala. Det härligaste är
färgen: bunden kraft och förborgad glans
förbinda sig till djupstämmiga ackord.
Sedan kommer blomstringen:
Brüssel-verkstaden i sextonde århundradet.
Visserligen var det en italienare som
försatt stenen i rullning. Den avgörande
impulsen kommer från Rafaels berömda
kartonger, som denne utfört 1515 —1516
på uppdrag av påven Leo II för
sixtinska kapellets väggar. Och under ett
fullt århundrade stå konstnärerna under
inflytande av mästaren från Urbino; hans
storartade, på längden upprullade
kompositionssätt förde de vidare i
huvudscenerna, hans antikiserande
groteskutsmyckning i bordyrerna. Men Brüssel
är redan för Rafael-kartongerna platsen
för utförandet. Brüsselsk är den
fulländade teknik med vilken nu brokiga
sil-kestrådar sammanföras till fina,
overkliga färgeffekter och genomvävas med
skimrande guld och silver.
Brüsselkonst-närervardet slutligen, Barend van Oerley
och Pieter Coeke van Aelst i främsta
rummet, som under Rafaels inflytande
utvecklade sig till stora och ledande
mästare för gobelinen och, lika förtrogna
med skisserna som med handtverket,
grundade en bestämmande skola. Deras
produkter äro de ädlaste, som
tapetvä-veriets historia känner. Och just de
bilda huvudbeståndet i Wiensamlingen.
Såväl om Barend van Oerley som
även om hans lärjunge Pieter Coeke veta
vi genom Karel van Mander, att de på
uppdrag av kejsaren eller högtställda
personer tecknat eller målat många
tapetskisser. Dock har hittills endast få
utförda gobeliner bevisligen kunnat
tillskrivas dem. Nu belyser
Wiensamlingen på ett överraskande sätt den stora
betydelse dessa båda konstnärer och
deras krets haft, med vävaren Willem
Pannemaker som starkt framträdande
gestalt. Det är hela gobelinserier med
figurala och ornamentala motiv samt
landskapsbilder. De utvidga icke blott
vår kunskap om gobelinhistoriens
viktigaste epok, utan de fullständiga också
vårt omdöme om hela den nederländska
renässansen överhuvud. Den tidsperiod
som man hittills — med tanken fäst på
tavelmåleriet — ganska allmänt har an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
