Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustaf Rydberg. Av Helge Kjellin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
He Ige Kje llin
bruksdisponentens unga döttrar som
staffage. Där gör han också en av sina
bästa målningar, — en helt liten bild
och bara ett kålland, men vilket
kålland! Och midt i denna skissfriskt
målade blåkål står en huckleklädd gumma
och livar upp det hela.
År 1887 gör han sin första resa till
Italien och hämtar därifrån hem några
vackra motiv, från Amalfi, Sorrento
samt Ponte Lucano och Tivoli vid Rom.
Väl har färgen blivit ljusare i dem och
solflödet starkare, och
landskapskaraktären säger en ju, att motivet icke
hämtats från norden, men ändå synes det
mig som om det vore ett specifikt
rydbergskt inslag i dem. Och det är
kanske deras bästa förtjänst.
Konstnärligast finner jag ett Tivolilandskap med
ljus, luftig trädgrönska, violetta
bakgrundsberg och en vit häst, vackert
inställd i bilden och liksom samlande hela
tavlans solflöde över sin rygg.
Med 80-talets slut börja de skånska
kustbilderna allt oftare framträda i hans
produktion. Tångklädda sandstränder
vid Råå fiskläge, Kullens klippor, Arilds
hamnbrygga, eller det välkända arildska
strandmotivet med till torkning
upphängda nät, vid vilka några fiskare stå
sysselsatta med lagning av de
sönderrivna maskorna. Detta motivs allra
konstnärligaste uttryck har målaren
nått i en 1909 signerad duk,
»Strandhagen, Arild». Denna sjungande svenska
bild — ett strandparti med upphängda
nät tecknande sig mot blått vatten och
halvt sommarmolnig, halvt klarblå
himmel — torde om någon kunna tjäna
som bevis för den ögats och sinnets
föryngring, som konstnären lyckats
bevara genom åren. Den är dock målad
vid 74 års ålder. Detta år, 1909, var
för övrigt i konstnärligt hänseende ett
kraftår för Rydberg. Då gjorde han
den här som försättsplansch återgivna
snabbfångade skissen från Vintrie och
den om Corots mjuktonighet
påminnande vackra regnstämning, som
Nationalmuseum förvärvat.
Inför en del av 80-talets och senare
dukar får man gärna en känsla av franskt
måleri, av Corot och andra hans
samtida. Det är den mjuka, luddiga tonen
i den ännu ej fullt utspruckna
trädgrönskan, det där lätta grågröna
träddiset, den ljusgrå luften och de med
koloristiskt säker blick insatta
färgklickarna i form av en liten figur i röd
tröja här eller blå kjol där eller dylikt.
En sådan målning som den här
avbildade »Motiv från Skepparlöv» (1898)
ger mig sålunda mer av fransk konst
än av skånskt landskap. Jag har redan
förut förmodat Wahlbergs delvisa
inflytande på Rydberg ifråga om det
franska inslaget. Även rent wahlbergska
färger finner man då och då igen, t. ex.
i ett par »motiv från Välje» (1900 och
1902), en sannolikt samtida »Motsol»,
m. fl., i vilka färgen är kraftigare, i varje
fall motsättningarna och effekterna
starkare och hela föredraget friare.
Wahl-bergskt är även anslaget i »Soluppgång»
(1910).
Under senare delen av 1901 och ett
stycke inpå följande år ligger Rydberg
ånyo nere i södern, huvudsakligast vid
Rivieran och förfriskar sin färg i det starka
ljuset och den yppiga floran. Vi kunna
anteckna några bilder från Bordighera,
An-tibes, »Rivieran» samt Cagnes vid Nizza.
Särskilt de båda sistnämnda målningarna
äro anmärkningsvärda i sin lätta luftiga
behandling. Även från besöken på
Rügen 1900 och 1903 har han hemfört
några vackra bilder, bland vilka den här
återgivna i sin ljust vårliga grönska och
sin mjukt obestämda linje ger
konstnärens glädje inför landskapet.
Det är för övrigt egendomligt, hur
färgfrisk och ungdomligt stark Rydberg
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
