Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Nationalmusei samling av antik skulptur. Av Ernst Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalmusei samling av antik skttlpttir
våde därför ofta efter att få ihop historiska
gallerier av porträtt av forntidens
märkligaste personligheter. När de säkra
porträtten tröto, döpte man gärna de
namnlösa med berömda namn och gjorde
mer eller mindre djupgående forskningar
i detta syfte. Detta gav upphov till en
särskild vetenskap, ikonografien, som då
med E. Q. Visconti upplevde en första
blomstring. Visserligen uträttades
mycket godt forskningsarbete på detta
område, men ännu mera dåligt förekom.
Även de största mästarna, som Visconti,
föllo ofta för frestelsen att ge allt för
fina namn åt okända privatpersoners
porträtt, och den stora mängden av
dilettanter föredrog skenfagra hypoteser
framför sanningen att man ingenting med
säkerhet visste. Att till denna grupp
hörde en del personer, som själva drevo
handel med antiker, kan ej förvåna. Bland
dessa fanns också Gustaf III:s leverantör
Francesco Piranesi. Den, så vidt jag
känner, ende svenske representanten för
denna tendens, på samma gång den ende
svensk som arbetat på området, var det
Kungliga Museums förste chef, C. F.
Fredenheim.1 Fredenheim kallade t. ex.
en gosse med svan, nr 19 i N. M., för
Julius Caesar, emedan han i anletsdragen
tyckte sig utläsa karaktärsegenskaper,
som illustrerade Sullas ord om den unge
Caesar, att många män som Marius bodde
i honom. Fredenheim upptog vidare i
samlingen utan betänkande moderna
kopior efter romerska kejsares byster.
Ämnet fick gälla som motivering för deras
inordnande i antiksamlingen. Hans
exempel fann efterföljd så sent som 1866 vid
Nationalmuseets upprättande. Å andra
sidan bör framhållas, att Fredenheim, som
den nitiske , och samvetsgranne ämbets-
1 Det är tack vare hans och Piranesis dop
av de romerska bysterna som Nationalmuseum
kunnat ståta med så mänga fina kejsare- och
kejsarinnenamn i sin antikkatalog.
Terpsikora. Rhodisk
staty-från 200-talet f. Kr.
man han var, inlagt stora förtjänster om
museet genom att i sina kataloger
utförligt anföra alla de faktiska
upplysningar han med stor möda lyckats skaffa
rörande de under hans vård ställda
föremålen. Att hans sagesmäns
tillförlitlighet ofta var ganska tvivelaktig, kan man
ej räkna honom till last.
1700-talets kritiklöshet i fråga om
urvalet av de antika skulpturverken bi-
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
