Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Nationalmusei samling av antik skulptur. Av Ernst Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Kjellberg
Kejsar Commodus. Romersk
byst från slutet av 2 o
ettalet e. Kr.
fruktande inflytande på modern plastik
som den arkaiska grekiska skulpturen
och övergångsperioden före den
högklassiska konstens blomstring. Och efter
alla tecken att döma ha dessa skeden
ej upphört att utöva en tilldragande
verkan på vår tids konstnärer.
Den grekiska arkaiska konsten
representeras av några små bronser och av
några kalkstensarbeten från Cypern.
Denna ö hade till en början spelat rollen
av förmedlare mellan Orienten och
Grekland i konstnärligt avseende. Men redan
under 500-talet var förhållandet ändrat.
Det var Grekland som blev den givande
parten i stället för tvärtom. På Cypern
följde man troget den helleniska
konstens utveckling, om ock på något
avstånd och med ett visst särtycke,
beroende på i många avseenden olika
samhällsskick. Genom frikostigheten hos en
svensk konsulär representant har museet
erhållit prov på denna cypriska plastik,
ehuru de kanske ej fått den
uppskattning de förtjäna. Det i mitt tycke bästa
av dem, en manlig ansiktsmask, har
veterligen aldrig varit utställt, beroende
på att det först borde undergå en
konservators behandling.
Övergångsperioden efter den arkaiska
konstens upplösning och före
blomstringen på Pheidias’ tid representeras av
en romersk porträttstaty från omkring
200 e. Kr., vars kropp kopierats efter
ett grekiskt arbete från nämnda period.
Men efterbildningen är dålig och därtill
starkt skrapad i modern tid.
Mansfigurerna i museet kompletteras av två
gossestatyer. Den ena av dem är en romersk
kopia efter ett original av Polykleitos’
skola, men så illa skamfilat att de
karakteristiska detaljerna ej framträda
tydligt. Kvar står endast en helhetsbild,
som ej saknar charm. Den andra
figuren saknar konstnärligt värde men
erbjuder intresse ur teknisk synpunkt. Ytan
är nämligen synnerligen väl bevarad, och
man kan där studera den porslinsaktiga
epidermis, man under senantiken gärna
gav åt sina marmorarbeten.
Den helleniska konstens stora
gärning, upptäckten av människogestalten
i ali dess rikedom, kan ej på något sätt
följas på det material, som finnes i
museets antikavdelning.
Däremot är det möjligt att i stora
drag visa den konstnärliga utvecklingen
av ansiktsbildningen från omkring midten
av 400-talet f. Kr. till långt in i den
romerska kejsartiden, vars porträttkonst,
om ock ojämnt, är representerad i sina
viktigaste skeden.
Genom den nya uppställningen av
antiksamlingen har ett försök gjorts att
jämte de dekorativa synpunkterna även
framhålla den utvecklingshistoriska.
Gruppen av Apollo och muserna är jämte
Athena dekorativt uppställd i salens
mellersta del, som i enlighet med Richard
Berghs plan är avskild med ljusblå
gardiner. Dessas färg höjer på ett lyckligt
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
