Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett och annat om mina förbindelser med August Strindberg och om hans brevsamling. Av F. U. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. U. W r ånge l
Rue de la Grande Chaumière.
underrättelse. Han bodde då åter i sin
gamla bostad n:r 12 rue de la Grande
Chaumière. Han skrev bl. a.:
Jag är Dig nog skyldig en liten
förklaring på mitt hastiga återvändande till Paris.
Saken var den, att när jag vändt ryggen till,
föll allt tillsammans, och frukterna af så många
års arbete voro nära att undgå mig.
Återkommen är allt ställdt till rätta, och min
-»Inledning till Kemien» är både tryckt och
utkommen. Söker mig nu tillbaka till Skåne
för att tillbringa vintern der och skrifva
>Inledning till växtfysiologieti»; senare tillägger han:
glad att mina krumbugter ej störde din
vänskap till mig.
Härmed avslutades den första fasen
av mina affärsförbindelser med
Strindberg. Den andra skulle inte bli mindre
intressant.
Redan följande år, 1896, förde mig
ödet till Paris, där Strindberg då ännu
var boende. Jag hade i och för arbetet
»Mais öns souveraines de V Europé» gjort
en rundresa till nästan alla Europas
huvudstäder, varvid Paris och London
utgjorde de sista anhaltstationerna. Vad
var då naturligare än att jag uppsökte
Strindberg? Hos madame Charlotte
Fut-terer, där Strindberg brukade intaga sina
måltider, fick jag hans nya adress,
nämligen n:r 60 rue d’Assas, ett
studenthotell med namnet Orfila, dit han flyttat
omkring den 20; februari. Min ankomst
till Paris ägde rum i slutet av mars,
om jag minnes ratt.
För att finna en anledning att störa
Strindberg hade-3’ag beslutit överlämna
en summa penningar till honom under
förebärande att en person, som velat
deltaga i förra årets insamling, men ej
då varit i tillfälle, nu bedt mig medtaga
dessa penningar. Summan var
visserligen inte stor men för mina
förhållanden ganska betydlig.
Jag begav mig alltså per droska till
vänstra Seinestranden och stannade
framför n:r 60 rue d’Assas, ett gammalt hus
av ganska obetydligt utseende och ytterst
enkel arkitektur. I motsats till mindre
parishotell hade detta sin ytterport stängd;
man måste ringa för att bli insläppt.
En gammal kypare i förkläde och
tofflor kom och öppnade porten pä
halvglänt, låtande mig stå kvar på gatan.
Jag frågade efter Strindberg, lämnade
mitt kort och bad att få bli anmäld.
Mannen svarade mig, att »monsieur
Trind-berg» (!) nog vore hemma, men att han
aldrig tog emot besök när han arbetade.
Jag var emellertid enträgen, och
slutligen tassade »Cerberus» in i korridoren
för att tala med någon. Han återkom
sägande att jag kunde stiga på, ty
madame Ginguet hade själv gått upp till
Strindberg, som bodde i andra våningen.
Jag fick vänta i en ytterst enkelt
möblerad matsal, där ett par herrar sutto
och läste tidningar.
Slutligen kom värdinnan tillbaka med
svar att jag vore välkommen. Kyparen
förde mig nu till en inre trätrappa, och
när vi hunnit till andra våningen visade
han mig vägen genom en i åtskilliga
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
