Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Dantes minne 1321—1921. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werner Söder hj elm
i dess politiska liv. Landsförvisad irrade
han därpå omkring i Italien, kom
måhända till Paris, såg en ljusning för sitt
land i Henrik VII:s uppträdande 1310—
1313, fick, efter detta korta äventyrs
slut, vilket svek hans käraste
förhoppningar, sin förvisningsdom fastställd,
levde i Pisa, Verona och sist i Ravenna.
»Lik en tiggare,» skrev han, »har jag
vandrat genom nästan alla de trakter, dit
det italienska tungomålet når, blottande
de sår ödet slagit i mig . . . Jag är i
sanning som en farkost, drivande för
vinden utan segel och styre, kastad av
den pinande fattigdomen in i alla
möjliga hamnar.» De sista tre fyra åren
unnades honom lugn hos en välvillig
beskyddare i Ravenna, där han dog den
14 september 1321, femtiosex år
gammal, efter att hava fullbordat sin
Commedia. Trots upprepade bemödanden
från Firenzes sida har man icke
utlämnat hans stoft till den fädernestad, som
drev honom från sitt sköte och vilken
han gisslat i sin stora dikt med en så
mycket större bitterhet som hans kärlek
till den var uppriktig och outsläcklig.
*
Detta sexhundrade år efter Dantes
död bevittnar en hyllning till hans
minne, vilken icke haft sin like. Sedan
några månader tillbaka flödar en
ständig ström av föredrag, tidskrifts- och
tidningsartiklar samt böcker över Dante
icke blott i Italien, men också i
Frankrike och Spanien. Franske
undervisningsministern har dekreterat, att i varje
offentlig undervisningsanstalt ett
föredrag skall hållas om Dante, och
Spanien skall av Italien begåvas med en
Dantestaty. I Tyskland och Amerika
samlas firandet kring dödsdagen eller
angränsande veckor: i Washington
begås en nationalfest den 3 oktober och
särskilda högtidligheter anordnas i
Amerikas förnämsta städer och vid dess
universitet. Det är som om de
intellektuella krafterna bland kulturfolken
i detta minnes tecken ville räcka
varandra handen över alla de sista årens
hemsökelser, som om de i en väldig
manifestation ville återerövra åt de stora
kulturvärdena deras betydelse och visa
hän på deras evigt bestående makt. Då
är det också ingen händelse att
hyllningen gäller en portalfigur till hela den
moderna civilisationen, den döende
medeltidens sista stora samlade uttryck,
men tillika den förste förkunnaren av
renässansen, det vill säga det
genombrott i kulturen, på vilket Europa levat
vidare i mer än ett halvt årtusende.
För Dante själv är ingen
ärerädd-ning nödig. Det är sant, att det icke
alltid varit så. Hans närmaste eftertid
förstod vad han betydde, och femtio
år efter hans död fick Boccaccio i
uppdrag att i Firenze hålla föreläsningar
över Komedin, vid vilket tillfälle han
gav den beteckningen »divina»,
gudomlig. Renässansen är ännu fylld av
Dante. Senare fördunklades dock hans
gärning i hemlandets hågkomst. Alfieri
framkastade en gång pessimistiskt, att
det icke fanns trettio personer i Italien
som . läst Divina Commedia. Men den
italienska fosterlands- och
enighetskänslans nyvaknande visade åter hän på
dess ursprung, och under ett
århundrade har en högst väsentlig och vägande
del av italiensk litteraturforskning
samlats kring Dantes verk. Napoleon
Bonaparte förkunnade efter fälttågen i
Italien hans ära i Frankrike: han skänkte
till Nationalbiblioteket det manuskript
av Komedin, vilket Boccaccio överlämnat
som vänskapsgåva till Petrarca, och det
var en krets av Napoleons samtida som
lade grunden till en betydelsefull
sysselsättning med Dante i detta land. Andra
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0582.html
