Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Två franska medeltidsdiktare. Charles d’Orléans — François Villon. Av Albert Ehrensvärd. I. Charles d’Orléans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två franska medeltids diktar e
Sallustius u?idervisar Charles d’Orléans och hans bröder.
Miniatyrmdlning i Bibliothéque Nationale i Paris.
lige konungen, och hon hade därför
lämnat hovet. Även hon ägde kärlek till
vitterhet och konst, och för sina barns
uppfostran sörjde hon sorgfälligt. I
Bibliothéque Nationale i Paris förvaras ett
exemplar av Sallustius: De bello
Jugur-thino, där en miniatyrist som vignett har
målat Sallustius som en gammal konung,
undervisande tre små prinsar, som
ödmjukt böjande sina huvud lyssna till hans
visdom. De tre prinsarna äro Charles
d’Orléans och hans bröder, den i unga
år avlidne Philippe de Vertus, samt Jean
d’Angouléme, farfar till Frans I och
stamfar således för den yngsta kungliga
grenen av huset Valois. Det är Charles
d’Orléans’ första porträtt, men det är icke
hans sista. Hans anletsdrag, som
flerestädes övergått till eftervärlden, andas
stränghet och blyghet, säger den bekante
Villon-kännaren Marcel Schwob, men det
är för övrigt — synes det mig — något
borgerligt och torrt över Louis d’Orléans’
och Valentina Visconti’s son, och det
yttre överensstämmer icke med den bild
av honom, som fantasin ville skapa.
Det var i en värld av lyx och
rikedom Charles d’Orléans växte upp, och
573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
