Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om det svenska rikstelefonnätet. Av Herman Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
He r man Ry din
En särdeles belysande bild förekom
för ett par år sedan i en tidning.
Te-lefonrytaren står ursinnig framför
skrivbordet med telefonapparaten i högsta
hugg för att klämma den i bordet.
Antagligen därför att hans påringningar ej
fått något svar från telefonisten, ty på
andra sidan skrivbordet, osynlig för
fadren, sitter den treårige sonen och
suger lugnt på den från väggkontakten
av honom urdragna kopplingsproppen.
— En annan rolighet, som nyligen
tilldrog sig, bestod däri, att en herre, som
hade både riks och allmänna, kommit
att av misstag byta om telefonlurarna,
så att riksluren låg på allmänna och
vice versa, varigenom han stängt sig
själv ute från båda stationerna på en
gång. När reparatören kom, var ju felet
lätt avhjälpt, herrn blev snopen och
förargad på sig själv — en kombinerad
känslostämning, som antagligen utlöste
sig i en svordom över — telegrafverket.
Kanhända är det från liknande
tillfällen som legenden om telefonisternas
ymniga kaffedrickning och andra små
förtjusande idyller egentligen leder sitt
ursprung. Och därmed äro vi inne på
kapitlet om personalen, som är av en
synnerligen stor betydelse för telefonens
riktiga funktionerande.
Hela den vid rikstelefonen anställda
personalen uppgår till ett antal av över
14,000, därav mer än 11,000 kvinnor.
De av dessa, med vilka allmänheten
mest kommer i beröring, d. v. s. de som
äro sysselsatta med telefonexpeditionen,
äro givetvis de flesta — i Stockholm
uppgår deras antal till omkring 2,200.
Det är ju klart, att trots den
noggrannaste gallring vid antagandet bland
denna mängd i allmänhet ganska unga,
men till övervägande del duktiga flickor
det finnes även mindre lämpliga på grund
av svag kroppskonstitution, försummad
eller förvriden uppfostran m. m. Likaså
synes den förkättrade tidsandan här och
där göra skäl för sitt dåliga rykte, i
det att den särskilt under de senaste
åren alstrat en ovilja mot disciplin och
en benägenhet för uppstudsighet och
nonchalans, som äro mycket olämpliga
egenskaper för platsen vid ett
växelbord, där flinka fingrar och en kvick
uppfattning skola i jämn takt betjäna en —
kanske man vågar säga åtminstone någon
gång otålig allmänhet. Därtill kommer,
att bland en stor samling brokiga
lynnen orosfrön kunna dväljas, frodas och
smitta ner en del av de från början
bättre lagda kamraterna.
Emellertid göres allt vad göras kan
för att uppehålla den erforderliga
ordningen bland expeditionspersonalen. Det
är ett misstag, som allmänheten utan
vidare gör sig skyldig till, att tro det
befälet alltid tager flickorna i försvar.
Man kan lugnt påstå, ty det är sanning,
att vid en konflikt mellan allmänheten
och telefonisten ställer sig befälet såsom
regel a priori på allmänhetens sida. Det
är endast då fullständig klarhet
föreligger, att felet icke är på hennes sida,
som befälet såsom sig bör tager hennes
parti. Men allmänheten vill gärna ha
den uppfattningen, att det alltid är
personalens fel, om det icke går precis så
som den tänkt sig. Detta beror till stor
del på bristande kännedom om
förhållandena på en telefonstation, och därför
tillgriper klandraren ofta de mest löjligt
underbara uppgifter och t. o. m. de mest
uppenbara osanningar för att motivera
sitt första temperamentsfullt framkastade
påstående. För övrigt bör man helst
förbigå kapitlet om allmänhetens sätt att
behandla dessa unga flickor, ty det är
i sanning sorgligt, mest för
allmänhetens egen skull. Man behöver då ej
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
