Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Alexander Witberg. Alexander I:s gunstling och Alexander Herzens vän. Av Rafael Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander Wi t b er g
denna känsla. Följden blev, att avund
och sårad fåfänga slöto offensivförbund
emot honom. Bemästrad av en
kommitté, vars planer som oftast korsade
hans, saknande verkliga medarbetare,
motarbetad och bedragen, fann Witberg
redan år 1825 anledning att till sin
kejserliga gynnare framlämna en skrift — på
engång klagoskrift och försvarsskrift —
däri han bl. a. framhöll, att åtskilliga
personer och deras skadliga inflytande på
arbetenas gäng hade, stjälande tid och
krafter, bragt det därhän, att han ej var
i stånd att längre kämpa emot, utan
anhöll om sitt entledigande och arbetets
nedläggande. Kejsaren gav dock icke
sitt bifall härtill, utan hänsköt tvärtom
i Witbergs intresse saken till den då
allsmäktige greve Araktschejev, som var
personlig fiende till den främste bland
Witbergs antagonister. Men innan greve
Araktschejev hann ingripa, blev han
själv störtad och kejsar Alexander dog.
Witberg stod nu utan gynnare på högsta
ort. Man kan därför knappast förvåna
sig över att kejsar Nikolaj, med tempel-
byggets långsamma framåtskridande och
slitningarna mellan dess ledande män
för ögonen, påbjöd företagets avbrytande
och lät tillsätta den för Witberg och
hans projekt så ödesdigra
»konstkommittén». Kommitténs arbete resulterade
i ett till högsta ort ingivet betänkande,
vars kläm gick ut på att man för att
giva det projekterade templet på
Sparvbergen en tillräckligt fast grundval vore
tvungen att genomgräva hela åsen ända
till flodbottennivån, att själva projektet
icke var tillräckligt moget övertänkt o. s. v.
Witbergs fiender blevo allt djärvare. Man
fick till stånd en process om olovlig
stensprängning, som hade till följd
tillsättandet av en partiskt sammansatt
revisionskommitté, inför vilken Witberg
fåfängt sökte försvara sin oskuld i otaliga
avfordrade »förklaringar», ofta svällande
ut till hela broschyrer. Kort därefter
blevo Witberg och hans närmaste man
Runitsch dragna inför kriminaldomstolen
i Moskva. Två ämbetsmän från
riks-kontrollverket fingo i uppdrag att revidera
byggnadskommitténs räkenskaper och
91
Det sist stadfästa förslaget till Kristi Frälsarens kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
