Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. Laurin
Fot, A]mberg & Preinitz,
Ivan Kåge och Karin
Molander som F rit z Lobheimer och
Christine i Älskog.
När vi se främlingen—herr Sven
Bergvall som en sorts stiliserad Don Juan,
obarmhärtig som denne och dock putslustig,
rysa också fullvuxna för och njuta av tanken
på att det finnes trotsiga väsen, vilka stöta
omkull allt som är i vägen och som rädas
varken fan eller trollen. Det är en
leksaksbod för stora Rosenborgs stycke vill
visa. Bägaren, kyssen, pryglet och döden
kunna dockorna framföra på något sätt
renodlade, då de kantiga figurerna utföra
sina konster.
Vad var det som gjorde, att Sascha
Guitrys Storfursten föll så komplett? Så
pladask trodde jag blott en svensk opera
kunde falla.
Storfursten Fjodor Michailovitsch ger
lektioner åt en älsklig gulaschflicka i Paris.
Under en lektion i engelska, som han ger
denna fröken Marie Vermillon—Magda
Holm, råkar Storfursten —herr Personne
dennas pianolärarinna fröken Martinet—fru
Appelberg, en f. d. operettsångerska, med vil-
ken han haft eller rättare har en son Michel
Alexis—herr Winnerstrand, en älskvärd ung
poet, som för att förtjäna pengar har den
djärvheten att utan ringaste kunskap i detta
övningsämne vilja ge gulaschflickan
gymnastiklektioner. Med några, och egendomligt
nog äkta och förtjusande flicktonfall och
gester utför hon dessa gymniska övningar
och rörelser, som avslutas med en kyss.
Som det ej sällan händer, övergår den söta
flickans förtrytelse blixtsnabbt till kärlek.
Fröken Martinet gifter sig med
gulaschpappan—herr Högel och blir sålunda både
mor och svärmor åt sin son. Lägger man
så härtill, att hennes kejserliga höghet
storfurstinnan slipper lös från Sovjet-Ryssland,
blir det också bra för denna okända höga
dam, ty Fjodor Michailovitsch tyckes vara,
åtminstone som herr Personne spelar honom,
en riktigt trevlig och ungdomlig storfurste.
Av helt annat värde var Älskog — så
kallas här Arthur Schnitzlers »Liebelei»,
som var den utmärkte österrikiske
författarens första teatersuccés. Den gavs också
på Mindre teatern. Det är en liten, men
starkt verkande pjäs ur den wienska
nöjesvärlden och skildrar både lättsinnet och
det lätta sinnet utan den vulgaritet, som
så ofta förekommer hos både franska och
engelska och ej minst hos rikstyska stycken,
som skildra detta område.
Ett par unga eleganta herrar ha var
sitt förhållande, den hyggligaste av dem
Fritz Lobheimer—herr Ivan Kåge egentligen
två. Härpå bygger stycket, och unge
Lobheimer faller i en duell med mannen
till en dam av stora världen, som var hans
älskarinna. De två herrarna — den andre,
Theodor Kaiser, spelad av Olof
Winnerstrand — gjordes mycket sympatiskt. Herr
Bror Olssön, den snälla flickans fader och
violinist vid Josefstädterteatern, sade sina
vackra repliker med en blid levnadsvisdom.
De två flickorna spelades av fru Stina
Hedberg och fru Karin Molander. Den
första, Mizi, var ett äkta Wienerkindl och
utförde sin roll med alldeles förtjusande
slampighet. Christine—fru Karin Molander
spelade huvudrollen och höjde sig i
slutscenerna till den stora konsten. Det är
ej ofta man får se och höra så äkta, till
hjärtat gående tonfall som då hon i sin
förtvivlan rasar mot orättvisan att hennes
kärlek, då hon gav sig själv helt och
i 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
