Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Peder Månsson. Vår siste svenske medeltidsskald. Av Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peder Månsson
60 alltid redo att manligen strida,
men de skola ej fattige tvinga eller
truga,
ingen förföra, belacka och beljuga,
som lismare göra och örontutar [o: öron-
tasslare],
tills herrarna taga båd’ oxar och stutar.
65 Intet kloster har regel så hård
som att ärligt tjäna i konungens gård,
ligga och gå både nätter och da’r
i pansar och harnesk med möda ospar
[o: osparad].
Ingen skall älska lakan och säng,
70 om han vill vara en ärlig dräng.
I andra konster tjänas läroår
hos mästare, som sig på konsten
förstår:
guldsmeder, murare, bältare, bakare,
stenhuggare, snickare och skomakare,
75 lära de ej sitt ämbete väl,
blir det till skada och mannen blir
träl.
Stridskonst är ej den enskildes värv,
läres hon ej väl, är det rikets fördärv,
skada är det för menige man,
<So om du ej striden regera kan.
Vegetius var i den konsten klok,
därför gjorde han denna bok,
läs henne gärna I som konsten öven,
vad I finnen gott, det göm och proven,
85 var trogen den herre du räckt din hand,
bind ej med någon förrädareband!
Stridskonst, b.
Tvist, tvedräkt, örlig och manlig strid
har varit bland människor ständig id
från världens upphov och städs så bliver.
Därför jag denna boken skriver
5 Sveriges inbyggare till värn för sitt land
och konungar till hjälp mot väpnad
hand.
Dem tillhör att sörja för rikets välfärd
och beskärm med bössor, sköld och
svärd,
att det blir fredat för örligs nöd
10 jämväl tusen år efter deras död,
att glömma sig själva och riket främja
med lag och rätt till allmän sämja,
ej mjölkandes riket så hårt i sin tid
utan förtänksamhet på kommande strid.
15 Många köpa gods till släktingars arv
med rikets skatt av plog och harv,
försummande rikets hägn och beskärm,
ty ärligt blod rymmer ej deras ärm:
envar söker blott skrapa eld till sin
keiket^
2 o, och riket får land och slott försaka!
2. St ridslag.
Stor glädje skulle i Sverige bliva,
om herrarna hörde upp att kiva,
men det smältes aldrig av deras magar,
att var en herre vill styra och laga;
5 så binda de mellan sig svekfulla band
till eget fördärv och till skam för sitt
land,
så kalla de utländska herrar till hjälp
och ana ej själva sitt eget nederstjälp.
När två hundar bitas om ett ben,
10 så tar det en tredje och är ej sen,
likt falska modren de strängt begära,
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
