Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - De Efterhängsna. Komedi i en akt fritt efter Molière. Av Hugo von Hofmannsthal. Översättning från författarens manuskript av A. L. W. - Åttonde scenen - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De Efterhängsna
andra. Ar det nödvändigt för er att
komma hit och inandas lukten från
hovets sopor, denna kvävande atmosfär
alstrad av pundhuvuden, lakejer och
halvskämda berömdheter? Men hela denna
luft är just vad som behagar er.
alceste: Allt vad ni säger —
ergaste: — är sant? Och
sanningen höra icke edra likar gärna.
ALCESTE: Jag lämnar er. (Går åt
hö-ger.)
ERGASTE (efter honom, giftigt):
Eländige! (Ut i fonden.)
Tionde scenen.
Alceste — Hélianthe.
hélianthe (kommer framskyndande
mellan pelarna): Ni tvistade. Ni skall
duellera?
alceste: Jag? —
hélianthe: Med den där herrn.
Jag kunde icke se vem han var. Men
tonen lämnade intet tvivel övrigt.
Förfoga helt över mig —
alceste: Jag över er?
hélianthe: Ni har ingen mera
tillgiven vän i hela staden.
alceste: Ni tar miste, min herre.
hélianthe: Jag vet nog hur det är.
alceste: Jag måste lämna er.
hélianthe: Förställ er icke, jag
viker icke ett steg från er sida.
alceste: Jag skall träffa en person.
hélianthe: Vid detta möte skall
jag stå vid er sida.
alceste: Det skall ni icke, min
herre!
hélianthe: Jo, jo! Ack, om ni
kunde begripa vilken lycklig händelse
det är för mig att jag kunde överraska
er just i denna situation.
alceste: Min herre —
hélianthe: Hélianthe heter jag. Jag
har flera gånger blivit föreställd för er.
Det var jag som på trädgårdsfesten hos
Dorimène, klädd som triton, rodde den
båt, där ni satt tillsammans med en
dam i ett tält. Jag försökte höra allt
vad ni sade, men ljudet av årorna
hindrade mig, och så ofta jag vilade på
dem för att kunna höra bättre, ropade
ni alltid: »Men så ro då, triton!» Det
var jag som köpte er häst Hector, jag
rider honom dagligen. Jag har beställt
livreer åt mitt folk alldeles lika dem edra
betjänter ha —
alceste: Ni har icke överraskat mig
i någon annan situation än den att jag
icke har någon tid till er disposition.
hélianthe: Jag förstår er.
alceste: Utmärkt, då — (bugar sig).
hélianthe: Jag skall ledsaga er.
Detta är för mig ingalunda någon
småsak. Ni anar icke hur länge jag sökt
efter ett tillfälle att göra er en tjänst.
Min herr fader, markisen av Sotenville,
som nu lever på sina gods men känner
Paris som sin egen handske, skriver aldrig
i sina brev till mig annat än: »Laga att
du blir intimt lierad med en av de herrar,
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
