Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ur bokmarknaden. Av Birger Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur bokmarknaden
om hjälp, varvid hon mottogs med öppna
armar, skyndar han dit — icke för att
förhindra den galanta skandal, om vilken
redan ryktet flög från hov till hov, men för
att av sin svägerskas komprometterande
älskare mottaga ett högt befäl och en
hov-charge.
Det förefaller i varje fall som hade »de
egna personliga förtjänsterna» tämligen
konsekvent förstått att röra sig i de fyra
syskonen Königmarcks kölvatten.
Men sin herre, den starke August, förblev
han obrottsligt trogen. Ehuru Lewenhaupt
haft Filip von Königsmarck att tacka för så
mycket och efter dennes mystiska död skyndat
att proklamera sig som huvudarvingen,
vägrade han icke att längre fram för sin
sachsiske herres räkning tvenne gånger begiva
sig på vänliga ambassader till kurfursten av
Hannover, d. v. s. till svågerns notoriskt
kände men obestraffade lönnmördare. Då
krigsutbrottet med Sverige ägde rum, åtog
han sig att personligen till Sveriges
representant överlämna krigsförklaringen. Ehuru
han efter detta visserligen ansåg sig böra
nedlägga sitt militära befäl, tvekade han
icke att efter fredsbrottet avhålla parad
med sitt sachsiska regemente och mottaga
sachsisk generals fullmakt . . . Då Karl XII
med anledning härav låter sin mot
landsförrädare riktade ukas drabba honom, anser
han sig för en martyr. Författaren till
föreliggande äreminne tyckes, också han,
anse den omständigheten att Lewenhaupt
icke efter krigsutbrottet genast lämnade
sachsisk tjänst vara något ganska ursäktligt.
»Det är ej så mycket att förvåna sig över»,
säger han, »om han dröjde att offra
frukterna av ett livs arbete». Jo! torde någon
invända, för så vitt man icke anser att
den enskilda fördelen bör sättas framför
hedern och fosterlandet. Så resonerade
-åtminstone Karl XII, och det var därför
han behandlade Lewenhaupt och hans sköna
ambassadrice så kort.
Angående denna sist antydda ambassad
säger författaren: »Avklädd från (!) det
romantiska och poetiska omhölje, varmed
denna tilldragelse sedan och allijämt
draperats, ter den sig i sin mer prosaiska
verklighet helt annorlunda än i dikten».
Man skulle av denna ingress kunna
vänta att författaren vore i tillfälle att
framlägga några nya upplysningar angående
Aurora von Königsmarcks så
uppmärksammade resa till Karl XIl:s läger i
Wür-gen. Så är dock icke förhållandet. År 1913
utkom en större monografi över Aurora. Den
var bygd på självständiga arkivstudier i
Tyskland och Sverige — bl. a. genom
vänligt tillmötesgående även i Sjöholms arkiv.
Till den skildring av ifrågavarande resa, som
återfinnes i detta arbete, »avklädd
romantiskt och poetiskt omhölje», har greve
Adam Lewenhaupt icke varit i tillfälle
lämna något som helst betydande nytt
bidrag, ej heller har han kunnat jäva
densamma. Däremot har han underlåtit att
framlägga ett för episodens opartiska
bedömande så viktigt faktum som att Auroras
resa finansierades av August den Starke.
Denne utanordnade nämligen åt henne för
ändamålet den 26 dec. 1701 en påföljande
dag lyftad summa av 4,000 Rdl Species.
Att den ifrågavarande monografien icke
varit författaren obekant, är tydligt. Greve
Lewenhaupt har emellertid i sitt nu
föreliggande arbete nästan konsekvent undvikit
att angiva några källor. Detta är
visserligen ett bekvämt och ekonomiskt sätt att
skriva historia, men ägnat att väcka en
viss undran, då författaren är professionell
arkivarie. Att en bok av detta slag saknar
personregister, är av samma anledning
anmärkningsvärt.
Birger Mörner.
288
<1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
