Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
vara full av paragraftecken i stället för
stjärnor, var väl egentligen adresserad till
Berlin. Måhända ha berättelserna om hur
under tyska revolutionen f. d.
fästningsfångar blivit justitieministrar, »og det ganske
uforskyldt», som Jeppe kom i paradiset,
samt stannande där ungefär lika länge,
bidragit att ge litet aktualitet åt historien om
hur en hederlig och välvillig man på grund
av ett egendomligt händelseförlopp kom
att under några ögonblick bli romersk
kejsare och världens herre.
Vid kejsar Diocletiani tronavsägelse
befann sig skomakar Aiolos ett par ögonblick
ensam i kejsarsalen, och då han på skämt
axlade kejsarens purpurmantel och sedan
satte kejsardiademet på sitt enkla änne blev
han tvungen att mot sin vilja mottaga
livvaktens hyllning. Scenen med den falske
kejsaren, som använder sig av på en
romersk teater inlärda fraser, med bortvänt
ansikte och uppnäsan dold av den
kejserliga purpurmanteln, hållande tal till folket,
är så orimlig, att man blir riktigt utledsen
både över den bristande illusionen och
stil-lösheten. Om det hela hade försiggått i
kejsardömet Astrakanien, »östen for Sol og
vesten for Maane», så hade det ju kunnat
ge sagoillusion, men även den frodigaste
fantasi, tror jag, fordrar i ett historiskt
skådespel någon hänsyn till verklighetens
lagar. En särskilt lyckad scen ur
regisynpunkt var, då livvakten med en viss bävan
närmade sig den falske kejsaren och en
sorts psykisk tvekamp började mellan den
vettskrämde skomakaren och de ännu ej
fullt om sitt misstag övertygade
militärpersonerna.
Allt vad som kan tänkas av energi,
kunskaper och skådespelarkonst lade herr
Anders de Wahl ner i den fantasirike Aiolos.
Kostliga voro hans förtjusta inpass i kejsar
Diokletiani avskedstal och hans stumma
spel, och orden flödade sedan, ögonen
plirade och näsan pekade rätt upp med en
tvärsäkerhet och en tro på hans lyckliga
stjärna, som hade något uppfriskande. Med
den stora begåvningens intensitet kastar sig
denne kraftgeniale skådespelare på de
svåraste rollerna. Det var synd, att så mycket
arbete både psykiskt och fysiskt ej gav större
resultat. Och detta var sannerligen ej herr
de Wahls fel. Författaren Kübler, en ung
skådespelare, lär vara schweizare. Själv
anser han, att Aiolos ej bör tagas för
Anders de Wahl som
skomakar Aiolos.
groteskt, utan ha den smidige grekens
auktoritet, då han uppträder såsom kejsare.
Emellertid spelades- rollen rent komiskt
också av den skådespelare, som utförde
den i Berlin.
Det angenämaste minnet av hela pjesen
var att se den skönaste romarinna jag
nånsin skådat — Portia, Aiolos’ hustru, spelad
av fru Signe Kolthoff. Det var intet fel pä
hennes talförmåga, men den eloquentia
cor-poris, som denna stora stolta latinska
sko-makarhustru utvecklade, var sådan, att hon
endast med den skulle pratat omkull såväl
den martialiske kejsar Valerius som den
desillusionerade kejsar Diocletianus. Att se
denna prakttyp mot de gula husfasaderna
på den av Thorolf Jansson mästerligt
formade romerska butikgatan kom oss ett
ögonblick att tro oss vara i gamla Rom
den i :ste maj 305 e. K. Det var ett par
sekunder av full illusion.
En medlem av den danska
skådespelar-dynastien Poulsen, nämligen Emils son
Johannes, har gästspelat på Dramatiska
teatern. För nära två decennier sedan
uppträdde han som tjugufemårig på gamla
Dramatiska teatern, och den sköne,
intelligente unge mannen mottogs med berättigad
hyllning. När han nu framträdde som
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
