Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Giorgione och Giorgionelegenden. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giorgione och G i o r g i o n e l e g en d en
Salomos dom.
I Uffizi-galleriet i Florens.
Venus» i Dresden, fått en hart när
kanonisk vikt och betydelse för
kännedomen om målarens konstnärskap.
Härtill kommer slutligen den aldrig
betvivlade Madonnan med helgon i S. Liberale
i Castelfranco. Århundradens tradition
och helgd omsvävar henne, ehuru i
litteraturen tidigast omtalad av Rid’olfi.
Hon har kallats Giorgiones Cecilia, och
hennes väsen röjer nog också mer av
den jordiska än av den himmelska
kärleken och det föga lyckligt återgivna
barnet synes visserligen ej mycket
bekymra eller glädja henne.1
Men allt detta är icke mycket som
grundval för en biografisk skildring. De
»kanoniska» verken bilda däremot en
tacksam utgångspunkt för stilkritiken,
oaktat intet av dem bär målarens signatur.
Likväl har man ali rätt att fråga:
Är då legendernas Giorgione, den glade,
frie artisten, målarkavaljeren och
sällskapsbrodern, musikern och erotikern
1 På baksidan står en gamma) inskrift:
Vieni Cecilia,
Vieni t’afifretta
Il tuo t’aspetta
Giorgio —
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
