Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Anne Charlotte Leffler. Av Gurli Linder - Vita mysterier. Av Abdon Furuhage - En klocka dallrar från ett tempel... - Ingen är som du... - Nattskuggan sluter oss alla...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gurli Linder
konsten och vetenskapen. Inte alla
människor kunna älska, men hon kunde det
till fullkomning.
Hur än åttitalet må i våra dagar
betraktas överlägset, ja, hånas och
begabbas, det är dock alltjämt levande i
diskussionen. Och för varje gång det på
något sätt kommer oss påtagligt nära,
erinras vi ändå om dess ideella
sanningssträvan, dess ärliga goda vilja, dess
reaktion mot falska värden och dess
nitiska arbetsiver. En av dess mest
värdiga och storstilade representanter är
Änne Charlotte Leffler.
VITA MYSTERIER
Av ABDON FURUHAGE
Etik locka dallrar från
ett tempel...
En klocka dallrar
från ett tempel,
vars ton sig sträcker
emot skyn,
långt bortom fältens
mjuka vågor.
Den vita morgonen
med frostglim
är fylld av fjärran
stilla dallring,
som gör
att människan blir glad
och trycker varmt
sin grannes hand.
Och dallringen den glider
mot något utan slut.
Den vita morgonen
ett saligt skimmer sprider.
Med ens då tonen dör
och mynnar ut
i detta vita ljus — —
och allt blir tystnad —
som förut.
Ingen är som du...
Ingen är som du.
Kring pannan tindrar glansvit ro
och din gestalt
den är en bländvit flod,
som slutes kring mig nu
och ger mig tröst och tro.
Den ger mig allt —:
den gör mig god.
Nattskuggan sluter
oss alla...
Nattskuggan sluter oss alla
i sin formlösa famn.
Men såsom bleka lanternor
glimta himmelens stjärnor
långt från sin tysta hamn.
Nattskuggan höljer in hjärtat,
tills dess ångest blir stor.
Men högt över livet och döden
och tidernas dunkla öden
den renaste lilja gror.
574
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
